Den tionde januari vid 18-tiden kom jag gående efter Källvägen för att jag skulle korsa Ringiusvägen via gångvägen. Jag går på den vänstra sidan och på höger sida om vägen finns en rad med parkeringar där bilar står parkerade med baksidan ut mot vägen.
Jag observerar en "isig" bil på tomgång och hör att vindrutetorkarna rasslar ett par gånger. Jag bedömer att jag kan fortsätta då bilen står stilla och inget backljus lyser. Då jag är mitt bakom bilen tänds backljuset och jag hinner bara gå ett par steg innan det smäller! Jag sätter upp händerna men slungas/flyger chanslöst baklänges och landar på rygg i snön.
Bilen fortsätter bakåt en bit till och jag förväntar mig att föraren ska stanna upp och fråga hur det gick, men bilisten kör iväg. Jag kravlar mig upp, springer efter och viftar med armarna. Då stannar bilen och föraren kliver ur och kommer emot mig.
Du backade på mig – förklarar jag, förmodligen upprört och föraren blir förstås också chockad. Hen trodde att det var ljudet ett snö/is-stycke som hen hört. Det gick så fort sa jag upprört och då förklarade bilföraren att man måste ta fart för att komma över snövallen som bildats bakom bilen.
Efteråt är jag tacksam att det inte var ishalka för då hade kanske fötterna glidit in under bilen och blivit krossade. Nu gick det bra trots allt. Jag fick lite ont i axel och handled, men det har gått över. Jag hyser inte något agg mot föraren. Det var ju en olyckshändelse och den slutade lyckligt. Det kan man kan dra lärdom av.
Nu vill jag uppmana alla bilister som ska backa, att efter att ha lagt in backväxeln vänta några sekunder, innan hjulen börjar rulla. Att dessutom backa långsamt så att medtrafikanter hinner reagera och stanna eller flytta på sig om det behövs.