Replik
Svar på Joanna Abrahamssons insändare ”Hemundervisning fostrar inga goda samhällsmedborgare”.
Jag kan börja med att förtydliga att det inte är rätt att hålla barnen hemma på grund av semester eller på grund av lathet. Men du missar en viktig del, den viktigaste. Dagsformen sätter agenda för hur, var och när ett barn klarar av skolan, speciellt för barn som redan har det svårt i samhället. Det kan vara sociala svårigheter, funktionsnedsättningar med mera.
Barn med funktionsnedsättningar ser inte alltid sjuka ut på utsidan men har rasat samman inombords och blivit sjuka på insidan. Men jag håller med det är inte okej att hålla barn hemma från skolan bara för semester. Det finns mobbning i varje hörn, och det finns bristande resurser i många av våra skolor.
Det handlar inte om att förtroendet försvinner från oss föräldrar på grund av lärare och rektorer, det handlar om att förtroendet försvinner då bristerna börjar hos dom som styr högre upp. När huvudmän inte lyssnar och inte agerar försvinner förtroendet till slut, och orken för att kämpa i motvind dör till slut hos en förälder.
Barn kan vara sjuka lika mycket på insidan som du inte kan se, lika mycket som ett barn som är sjuk och du kan se det på utsidan.
Det är ingen grupp av föräldrar som vill hålla sina barn hemma som fenomen som har gjort hemstudier till en stor sakfråga, det är ni som inte kan se ur andra perspektiv som gör det till en stor sakfråga, mamma Mathilde hade aldrig behövt fly skolmiljön i Sverige om skolan hennes dotter gick på hade agerat rätt direkt, men att blunda för barn som inte trivs i skolan fostrar inga goda samhällsmedborgare.
Mamma Mathilde valde att ge sin dotter tid att läka, då hon såg att hennes barn behövde få läka, en läkningsprocess som alla barn som mår dåligt behöver men som Sveriges lagar nekar barn till. Jag tänker tillbaka till året 2017 när en barnpsykolog på Piteå sjukhus sa ”Hade ditt barn varit vuxen hade jag sjukskrivit barnet på heltid i år framöver, men tyvärr är det ett barn och vi sjukskriver inte barn på grund av psykisk ohälsa och trauma”.
Trasiga barn blir trasiga vuxna och då skapas inte goda samhällsmedborgare.
I Danmark genomförs regelbundna kontroller, där hemstudier blir avbrutna om barnen inte når målen, i Danmark följer dom upp sina elever och ger eleverna en chans, i Sverige blir barn nekade chansen att nå målen för att rätt resurser inte finns, för att så många vuxna blundar för barnens hälsa och framtid och styrs av makten. Hur ska man kunna bevisa att vissa barn skulle må bättre av hemstudier i Sverige när dom inte får chansen att bevisa det? En outbildad förälder utan pedagogisk kompetens känner sitt barn bättre än en professionell lärarkår. Alla skolor i Sverige har idag inte professionell lärarkår i skolorna. Hur kan dom då vara bättre än oss föräldrar?
Att öva upp förmågan att samverka med andra, vänta på sin tur, diskutera och bry sig om sin omgivning kan man som föräldrar lära sina barn på andra sätt och inte bara i skolan, många barn sitter redan ensam på rasten trots att skolan är fylld med hundratals elever. Vissa barn skulle må bättre av att vara ensam på rasten hemma för att det inte finns någon annan elev i närheten att välja än att inte bli vald alls när det finns flera hundra runt omkring. Bara för att ett barn är själv på rasten hemma innebär det inte att barnet alltid är utan vänner. Barn har idag vänner utanför sin skola.
Att gå i skolan är en rättighet och en skyldighet, men samma skyldighet är det för föräldrar att se till så barnen mår bra, och samma rättigheter har barnen att få lyckas och få förutsättningarna de behöver för att må bra. Varför får man blunda för en rättighet men inte den andra?
Många rika barn drömmer om att få må bra, många rika barn drömmer om att någon med makt lyssnar och ser varje enskild individs behov, både i Sverige och andra länder, precis på samma sätt som många fattiga barn i andra länder drömmer om möjligheten att gå i skola. Vilken utbildning har verkligen dom som är huvudmän för våra olika skolor? Just precis, våra förtroendevalda är inte alltid utbildade då det inte krävs någon utbildning för att få sitta i styrelsen för kommunerna.
Så hur ska våra huvudmän kunna ta beslut som en professionell lärarkår när dom har samma utbildning som en outbildad förälder utan pedagogisk kompetens? Så skärp dig nu, Joanna Abrahamsson.
När ska samhället vakna upp och inse att vi alla behöver samarbeta och utvecklas om vi vill få goda samhällsmedborgare? När ska samhället vakna upp och inse att vi behöver förändringar för att kunna nå andra resultat? Vi måste börja se till varje individs bästa, och ta vara på våra digitala verktyg där det verkligen behövs. Vi behöver bli bättre på att ge våra barn chansen att bevisa. Vårt samhälle är byggd på normer, på normer som inte passar in på alla. När vi börjar anpassa oss och se till dom verkliga problemen då kan vi skapa goda samhällsmedborgare.
Matilda Sandström