Önskar att nästa kaféaktör har kaféverksamheten som prio ett

"Personligen önskar jag att den som ska ta vid efter Leif Lidmans mångåriga engagemang och ihärdiga slitande åtminstone kan vara en så pass seriös aktör att denne lägger drivandet av kaféverksamhet i Badhusparken i första rummet, i stället för att lägga sin tid och kraft på allehanda sidoprojekt samt alla sidofrågor som verkar ha uppstått i kölvattnet av denna konflikt – som djupet på kommunens fontäner", skriver insändarskribenten. (Arkivbild)

"Personligen önskar jag att den som ska ta vid efter Leif Lidmans mångåriga engagemang och ihärdiga slitande åtminstone kan vara en så pass seriös aktör att denne lägger drivandet av kaféverksamhet i Badhusparken i första rummet, i stället för att lägga sin tid och kraft på allehanda sidoprojekt samt alla sidofrågor som verkar ha uppstått i kölvattnet av denna konflikt – som djupet på kommunens fontäner", skriver insändarskribenten. (Arkivbild)

Foto: Catrin Renlund

Insändare2025-01-04 15:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det har i Piteå-Tidningen det senaste året rapporterats frisk om turerna kring verksamheten i Badhusparken där man givetvis kan ha synpunkter på både Piteå kommuns hantering av hela farsen och entreprenörens agerande i förhållande till den kaféverksamhet denne skulle bedriva. Även en insändarskribent vid namn Jöken ville kasta ljus på situationen genom att deklarera att det som står skrivet i avtal är det som gäller vid juridiska tvister. Denne har redan fått en replik i form av en juriststuderande som påpekat att det kan finnas regler i såväl praxis från Högsta domstolen och avtalslagens förklaringsmisstag som kan åberopas av kommunen.

Jag skulle vilja påpeka att det inte enbart är det som är skrivet i avtal som kan anses vara en del av avtalet, utan att även under vissa förutsättningar skulle kommunen kunna stödja sig på förutsättningsläran som rättsprincip för varför entreprenören borde fått en uppfattning om vilka krav kommunen ställt för drivandet av verksamheten. Om entreprenören därutöver gett sken av att uppfylla dessa krav, genom att i vart fall inte påpeka det faktum att denne inte haft F-skattsedel, skulle det även kunna argumenteras för att denna genom oaktsamhet i avtalsförhandlingarna förlett Piteå kommun (även kallat culpa in contrahendo).
Poängen är att slutligen kan inte utomstående kommunmedborgare rimligen sitta på de juridiska svaren om vem som har rätt i denna tvist, även om vi kan ha synpunkter såväl på kommunens agerande och entreprenörens agerande.

Personligen önskar jag att den som ska ta vid efter Leif Lidmans mångåriga engagemang och ihärdiga slitande åtminstone kan vara en så pass seriös aktör att denne lägger drivandet av kaféverksamhet i Badhusparken i första rummet, i stället för att lägga sin tid och kraft på allehanda sidoprojekt samt alla sidofrågor som verkar ha uppstått i kölvattnet av denna konflikt – som djupet på kommunens fontäner. Kommunen ska absolut ha sin skopa av kritik i hur de hanterat hela frågan från första början där det säkerligen gått att undvika en hel del merkostnader om man varit benägen att ta med en jurist från första början vid upphandling och utformandet av avtalet med entreprenören.