Om Pitsundet och planerna för Norrbotniabanan

Sundet har mycket länge varit vitalt för kommunikation och försvar, här korsas land- och sjöväg in till Piteå. Nu är det tydligt i planeringen för Norrbotniabanan.

Ett fartyg som råkade illa ut vid Pitsundet var Fort Thompson, som fastnade snett över älven.

Ett fartyg som råkade illa ut vid Pitsundet var Fort Thompson, som fastnade snett över älven.

Foto: Privat

Insändare2022-03-01 15:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Pitsundet är en svår passage för fartyg, särskilt vid färd utför, strömmen tvingar fram högre fart för att behålla styrförmågan. Ett fartyg som råkade illa ut vid passage var Fort Thompson, som fastnade snett över älven.

Ovanför sundet har farleden en s-liknande form som hindrar sikt över älvens nedre lopp. Från ett fartyg på väg utför kan man troligen med någon framförhållning se om klaffarna på befintlig bro står öppna, ifall de elektroniska systemen klickar. Det blir svårare att se om järnvägsbron nedanför, som väl blir en svängbro, är öppen. Den har inte klaffar som står upp, och den blir skymd av befintlig bro. Nu förlitar man sig väl inte på synobservationer för navigering, men om manöver- och säkerhetssystem havererar eller hackas. Det kanske är en mycket liten risk att en järnvägsbro skulle skadas av till exempel påsegling, men om det sker kan det få mycket stora konsekvenser, så att Norrbotniabanan blir obrukbar under flera år. Såvitt bekant handlar det en cirka 70 meter lång vridbar brosektion på ett fundament ute i älven, avancerad konstruktion och 6 års byggtid har nämnts.

Om befintliga bron skadas kan fordonstrafiken ledas om via E4, och Bergsviksbron, (eventuellt färja) men om en järnvägsbro blir obrukbar skulle det inte vara möjligt att leda om trafiken, den stoppas helt!

Försvarsaspekter känns plötsligt inte oviktiga: under kriget fanns ”ubåtsnät” av stockar färdiga att dras tvärsöver älven. Ett fartyg, Njord, låg förtöjt vid norra älvstranden ovan färjstället, apterat för att svänga ut tvärs över älven, spränga och sänka. Det fanns fast artilleri utanför älvmynningen, och nog länge fast minering på botten där ute, att aktiveras vid behov. Detta är borta, men om någon numera skulle vilja förstöra järnvägsbron från sjösidan, låg den säkrare inne vid Bergsviken.

 Det förefaller som att när besluten om Norrbotniabanan togs, gjordes inte genomlysningar av problemen, man tog för givet att eventuella svårigheter kommer att kunna lösas. 

 Med förhoppning att någon insatt person kan berätta om farhågorna är ogrundade eller överdrivna.          

Bor en kilometer från bron så är själv knappt berörd av tänkt bana, men tror att konsekvenserna här bör belysas, särskilt också vad gäller dragningen förbi stan.