Om en annorlunda påsk

Marie Dissanayake skriver om en annorlunda påsk som passerat förbi. (Arkivbild)

Marie Dissanayake skriver om en annorlunda påsk som passerat förbi. (Arkivbild)

Foto: Maria Johansson

Insändare2021-04-16 20:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

En annan än den brukar va’

Men den var säkert

Ändå bra

Rätt isolerad för att vara trygg

Man börjar känna sig rätt skygg

Jag brukar krama

Nästan alla

Nu låter jag blott handen falla

Och med ett tryck

På hjärtat mitt

Jag skickar kärleken

Till ditt

Vi går på avstånd

Ej för nära

Det gäller även våra kära

Och trängsel blir det

Inte alls

Vi håller avståndet

Vafalls

Det fanns en tid

Då vi var nära

Alla vänner

Alla kära

Med det var före

Vi mötte corona

Nu är vi inte längre såna

Så låt oss se hur det ska bli

Om vi ska fortsätta att vara ofri

Att komma nära till varann

Blir det väl så

Att vi någonsin kan

Bli trygg med att va tätt bredvid

Eller ska längtan bli en strid

Vi ska ej sitta

Vid samma bord

Det var så mycket

Vi ej förstod

Vi tog för givet

Att vi kunde

Nu är vi i himmelen

Den sjunde

Om vi blott på varann

Kan se

Då får vi vara nöjd med de’