I Sverige heter det inte "korruption" utan vi pratar om "maktfullkomlighet" och "misstag". Ett bra exempel har vi kunnat läsa om i Piteå-Tidningen den sista tiden, det som händer och har hänt i Älvsby kommun. Nu ska vi inte tro att Älvsbyn är den enda kommun där maktfullkomligheten visar sitt rätta jag.
Jag har sagt det tidigare, att risken i en demokrati är om makten ägs för länge av samma parti. Dess medlemmar bygger upp en skyddsvall med sina partikamrater och tror sig där kunna göra som dom vill, för vi har ju makten och får då bestämma. Inte fel i och för sig, bara besluten följer regelverken och handlar om det som är nyttigt för kommunens verksamhet och att skattebetalarnas pengar används rätt. Men när man utnyttjar sin ställning och fattar beslut för egen vinning, då hamnar vi i korruptionsträsket.
Vi har också sett hur anställningar inte skett enligt regelverket utan mer efter partiboken eller "DNA" tillhörigheten. Men vad då, vi har ju makten, och får då bestämma.
Hela svenska samhället är uppbyggt i socialdemokratisk anda, och socialdemokratin vilar på den socialistiska ideologin, som i sin tur strävar till diktatur. Det som har räddat Sverige från att hamna där, är nog den starka opposition som har funnits från början av 1900-talet fram till i dag, för demokratins viktigaste komponent är oppositionen, för utan opposition så har vi diktatur.
Felet som massmedia gör, är att inte använda ordet "korruption" i sina reportage, vilket har gjort att vi svenskar tror att i Sverige har vi ingen korruption. Den vanligaste korruptionen finns på kommunal nivå, enligt Olle Lundin, professor i förvaltningsrätten vid Uppsala Universitet. Men som sagt, hos oss heter det "maktfullkomlighet" eller "misstag", mycket vänligare benämningar än korruption.