Om besöksförbud

Marie Dissanayake, Piteå, skriver i diktform om besöksförbud. (Arkivbild)

Marie Dissanayake, Piteå, skriver i diktform om besöksförbud. (Arkivbild)

Foto: Stina Jarperud

Insändare2021-03-23 22:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Nu är det besöksförbud

Vem ska badda 

Vännens hud

Vem ska larma

Och ge ljud

Åt hans behov

Av hjälp och stöd

När han mist

All kraft och glöd

Vännen säger

Jag far hem

Och jag säger

Det gör du sen

Men jag glömmer

Allting nu

Ingen som påminner 

Mig som du

Allt det gamla

Minns jag väl

Men om jag ätit

Jag vet inte när

Sköterskorna 

Springer fort

Allt de ska göra

Allt de gjort

Räcker inte

Till åt alla

Minsta fel

Och allt kan falla

Hoppas att de

Anställer fler

När inte anhöriga

Är där mer

Ty vi gör en diger insats

När vi kan vara där på plats

Så jag hoppas att de hör

Mer personal 

Innan någon dör

Sjukvårdsbiträden 

Skulle vart kvar

Men det är på golvet

Man spar

Plocka bort nån direktör

Mindre nytta de verka gör’

Många systrar får man då

De som kan vård och förstå