Alla har vi nog någon gång känt oss ensamma, men tänk dig att du lever med den känslan vecka efter vecka, dag efter dag, varje timme och varje minut. Hur länge skulle du orka? Hur skulle du må? Kanske skulle tankar komma, som “Vad är det för fel på mig?", "Alla utom jag har ju vänner” eller kanske när känslan av ensamhet har gnagt och ätit på dig nog länge “Vad är det för mening att leva vidare, jag orkar inte mer”.
Ofrivillig ensamhet är ett folkhälsoproblem och ett samhällsproblem med allvarliga konsekvenser. Social ohälsa resulterar ofta i psykisk ohälsa vilket medför ett stort mänskligt lidande på individnivå. Självtvivlet växer medan självkänslan och självförtroendet successivt krymper.
Forskningsrapporter (som bland annat finns att tillgå via Folkhälsomyndigheten) visar på hur ensamheten får omfattande negativa konsekvenser på en mängd olika områden, till exempel att det även leder till fysiska hälsoproblem, ibland även till självmord. Såklart påverkar detta hela vårt samhälle, det kräver stora vårdresurser och får enorma samhällsekonomiska konsekvenser.
Ofrivillig ensamhet och isolering förekommer i alla sammanhang och drabbar alla åldrar. Nästan var fjärde person besväras av ensamhet och isolering. Störst är känslan av ofrivillig ensamhet bland barn, unga vuxna och de allra äldsta i befolkningen. Bland de som är 85 år eller äldre uppger 40 procent av kvinnorna och nära 30 procent av männen att de besväras av ensamhet och isolering, enligt Folkhälsomyndighetens nationella befolkningsundersökning från 2022.
Sjukvårdspartiets vision är ett samhälle som främjar en god och jämlik hälsa i hela befolkningen, och där ingen ska behöva leva sitt liv i ofrivillig ensamhet eller hamna i en situation där den enda utvägen upplevs vara att man självmant avslutar sitt liv. En nollvision gäller för ofrivillig ensamhet.
För att nå dit krävs engagemang och krafttag från alla delar av samhället, Politiska partier, myndigheter, kommuner, föreningar, civila samhället och den privata sektorn, vi måste arbeta brett och samordnat.
Vårt samhälle behöver bli mer inkluderande och kunskapsutvecklingen stärkas gällande ofrivillig ensamhet och dess konsekvenser, samt inom området psykisk hälsa och suicidprevention. Ökad fokusering på ofrivillig ensamhet kan också bli socialekonomiskt lönsamt, då man avlastar samhället för övriga kostnader som ofrivillig ensamhet genererar. Som sjukvård och arbetsledighet.
Tillsammans kan vi bryta ensamheten och skapa ett mjukare, mänskligare samhälle.