Jag känner en stor oro för alla de medlemmar som jobbar under mitt avtal. Sjukfrånvaron ökar. Vård av barn ökar. Frånvaron blir oftast olöst, så kallat “0-vik”. Det betyder att ingen vikarie finns att tillgå. Det passet går inte att lösa. Önskedrömmen vore att det fanns så många anställda att all korttidsfrånvaro skulle gå att lösa genom att tillsätta en vikarie. Tyvärr ser det inte ut så idag.
Istället är det den närvarande personalen som får lösa uppgiften. Det arbete som den frånvarande kollegan skulle haft får delas upp mellan befintlig personal eller skjutas upp till en annan dag. Det kan gälla sådana saker som städ, inköp eller dusch. När du själv blir gammal, skulle du vilja duscha en gång i veckan och då kanske av en ny personal varje gång?
Många är de personliga assistenter som plötsligt inte blir avlösta av någon. Den som ska komma och arbeta passet efter kanske blivit sjuk och vikarie saknas. Vad betyder det? Att den som skulle avsluta sitt arbetspass och gå hem inte kan göra det. Brukaren kan inte lämnas ensam. Vad gör man?
Förskolan har också problem när det blir vikariebrist, när ingen kan komma och fylla en frånvarandes plats. Antalet barn per personal blir för många. Riskerna ökar.
Är det meningen att all personal ska ha beredskap på sina lediga dagar? Är det meningen att min semester kan avbrytas när som helst för att det saknas personal? Är det meningen att den ökade arbetsbelastningen ska vara norm för den personal som faktiskt är på jobbet? Det är många sådana frågor jag får när jag besöker olika arbetsplatser och arbetsgrupper. Listan på yrkesgrupper som har problem med vikariebrist kan göras lång.
Kommunal har 60 olika avtal, 12 branscher, 15 olika motparter och 180 yrken. Vi bär upp samhället. Vi jobbar dygnet runt, året om. Vi är en del av landets välfärd. Hur mår personalen i vår välfärd, i dessa 180 yrken? Hur mår vi i Piteå? När är det nog?
Nu får det vara nog!