En ny oberoende studie baserad på produktionen av råstål i SSAB:s anläggningar i Sverige (Oxelösund och Luleå) och anläggning i Finland (Brahestad) visar ett mycket stort behov av elektrisk energi och effekt och en marginell minskning av utsläppen av koldioxid med Hybrit-teknik och elektriska ljusbågsugnar.
Studien visar att elenergibehovet i SSAB:s tre anläggningar ökar med cirka 16150 GWh för produktion av järnsvamp och råstål. För SSAB:s anläggningar i Sverige ökar elenergibehovet med cirka 15040 GWh.
Eleffektbehovet i ljusbågsugnarna, cirka 610 MW, kräver stabilitet i elnät och ”backupeffekt”.
Det erforderliga eleffektbehovet är cirka 2150 MW motsvarande produktionen i ett kärnkraftverk med märkeffekten 2500 MW eller från ca 3500 vindkraftverk med märkeffekten 3 MW. Den installerade eleffekten i Norrbottens vattenkraftverk är cirka 4520 MW och cirka 15200 GWh.
För SSAB:s tre anläggningar minskas de totala utsläppen av koldioxid med cirka 603 kton. För SSAB:s två anläggningar i Sverige minskas de totala utsläppen av koldioxid med cirka 285 kton.
De totala utsläppen av koldioxid från ståltillverkning i Sverige, cirka 5 200 kton, minskas med ca 0,6 procent.
Utsläppen av koldioxid från stålindustrin i världen är cirka 3400 000 kton. Sveriges utsläpp kommer att minska med cirka 0,1 tusendel av totala utsläppen av koldioxid.
Hybrit-projektet kommer att förbruka merparten av den elenergi och eleffekt från produktionen av elektrisk energi i Norrbotten. Den planerade utbyggnaden av vindkraft i Markbygden, fullt utbyggd cirka 1000 vindkraftverk, motsvarar endast 30 procent av elenergibehovet för produktion av järnsvamp med vätgas.
Hybrit-projektet kommer att kosta tiotals miljarder kronor i investeringar innan projektet är färdigt för kommersiell drift. Med tillkommande kostnader för utbyggnad av eleffektbehov ökas investeringskostnaderna till mer än 100-tals miljarder kronor.
Är det rimligt att satsa 100-tals miljarder kronor för att reducera utsläppen av koldioxid i Sverige med 0,6 procent och med cirka 0,1 tusendel av utsläppen från ståltillverkningen i världen?
Resultaten av studien visar att ”Stål utan kol” med Hybrit-teknik är ett mycket dåligt projekt och slöseri med svenska skattebetalares pengar för en ytterst marginell minskning av koldioxidutsläpp.