Britta Flinkfedlts senaste krönika "Faran av att omge sig med ja-sägare" gjorde mig lite förvånad. Eller faktiskt inte. Utan jag tänkte så här, med kärlek i mitt hjärta; “hon vet inte inte bättre. Hon bor i inlandet, socialdemokrat med sin egen världsbild baserad på livet i Arjeplog”.
Jag börjar med slutet av krönikan: “Tänk att behöva tiga och samtycka när man vet att det är fel det som sägs. Jag skulle inte klara det. Jag tror inte att demokratin gör det heller.”
Får vi ha andra åsikter än det som sägs i media? Får vi verkligen ha andra åsikter än den smala åsiktskorridoren? Min uppfattningar är att det får vi inte. Vi som har andra åsikter än de accepterade har fått uppleva såväl minskade uppdrag, som att bli uppsagda från jobb, som att bli kallade “rasist, fascist, nazist”, bara för att vi ifrågasatt huruvida en viss ideologi/religion som anser att religion ska stå över demokratiska värderingar verkligen ska fungera som ett rättesnöre för en antirasistisk, antifascistisk rörelse som socialdemokratiska partiet säger sig vara?
Jag har personligen frågat socialdemokrater varför kvinnor inom islam måste täcka sitt hår och sina kroppar, men inte män, varför en kvinnas röst anses vara värd hälften av en mans röst inom islam, hur det kan komma sig att gruppvåldtäkter i nutid har blivit en vanlig företeelse i Sverige, om Sverige verkligen har en historia av att män våldtar i grupp och varför kan man inte vara både homosexuell och muslim, men både kristen och homosexuell.
Jag kan fortsätta mina frågor och vet att jag aldrig får några svar annat än diverse hatkommentarer.
Detta hat mot mig som bara ställer frågor har gjort att jag verkligen ifrågasätter socialdemokraternas verkliga agenda? Vill socialdemokraterna verkligen arbetarnas bästa? Eller är det så att socialdemokraterna, med etablissemanget i spetsen, promotar åsikter som ger de flesta rösterna? Är det så att makten framför allt, är det som gäller inom Socialdemokraterna?
1979 var jag 22 år. Jag glömmer aldrig när mullorna tog makten i Iran 1979. 300 000 vänstermänniskor som hade supportat revolutionen, dessa människor avrättades omgående efter maktövertagandet av mullorna.
Sen tog det bara 3 månader innan det blev lag för kvinnor att bära hijab. Det är detta som gjort att jag bara blir vansinnig när jag ser att S och andra verkar helt och hållet glömt vad som verkligen hände i Iran 1979.
När Socialdemokraterna normaliserar en ideologi som de facto anser att kvinnor inte har mänskliga rättigheter, då reagerar jag, medan den vanlige socialdemokraten agerar som om han/hon är helt okunnig om historien eller så låtsas man som ingenting.
Kom inte och säg till mig att: “Tänk att behöva tiga och samtycka när man vet att det är fel det som sägs. Jag skulle inte klara det. Jag tror inte att demokratin gör det heller.”
Vi andra vanliga medborgare, vi som inte har en medial plattform att uttrycka våra åsikter på, den som Britta Flinkfeldt har, vi andra måste “klara det”. PT skulle aldrig, aldrig ta in mina texter om det här ämnet eftersom det går så tvärtemot den allmänna opinionen, det allmänna tyckandet. Mina åsikter kvävs innan de ens har fått luft i min strupe. PT tar in insändare som är “lagom utmanande” men aldrig de texter som sätter saker på sin spets. PT tar aldrig in texter som utmanar och ifrågasätter på riktigt.
I Pite Älvdal måste man hålla sig på mattan och aldrig, aldrig sticka ut för mycket.
Kerstin Hofgren