Början var hösten 1944. Min bänkkamrat tyckte att skolan var en dålig idé, han ville hem. Detta är mitt enda kvarvarande minne av denna termin.
Däremot vårterminen. Vår skola hade nu blivit krigssjukhus. Vi barn blev utlokaliserade till ett hus bestående av två rum, på var sida om en entré. Vi barn fick tränga ihop oss i det ena, men det gick bra. Uppvärmningen bestod av en järnspis. Tidigt varje morgon kom en vaktmästare och började elda. De som hade sina bänkar närmast spisen blev nästan stekta, de längst bort frös. Därför inrättade fröken ett rotationssystem för oss elever i klassrummet. Golvet var alltid kallt.
En dag sa min bänkgranne Sten att han hade något konstigt i byxbenet som rörde sig. Jag kände på föremålet och sa att det måste vara en råtta. Stor uppståndelse, magistern i det andra klassrummet tillkallades. Sten och magistern gick ut på skolgården. Sten fick ta av sig byxorna, dessa skakades och ut flög en vettskrämd mus som sprang mot en säker död i snön.
Sten fick komma tillbaka till klassrummet i bara kalsongerna – vilken nesa!
Den 4 maj 1945 fick vi alla skolbarn ställa upp runt flaggstången vid vår gamla skola. Där hade tidigare en Röda kors-flagga vajat för att visa att här finns ett Röda kors-sjukhus.
Den svenska flaggan hissades och överläraren höll ett tal för oss barn att kriget nu var slut och han förklarade att det aldrig mer skulle bli krig.
Vår familj bodde nära järnvägsstationen. Stationen med sina pustande och ångande lokomotiv var jordens centrum för oss pojkar. Ibland kom det lasaretts-tåg med stora Röda Kors-symboler på vagnsidorna. En del av dessa stannade på vår station, bårar lyftes ut. Armé-ambulanser förde människor på bårar till sjukhuset. Vi ungar följde efter på cykel.
Om kriget ute i världen fick jag höra varje kväll klockan sju i vår radio. Vi ungar måste då vara knäpptysta. Den delgav krigsnyheter från hela världen till hela familjen inklusive barnen. Allt utan filter. Ville man fråga något fick man göra detta efter nyheterna.
Detta var de äldres villkor för information till en förstaklassare.