Replik:
På insändaren: "Vad gör vi när kobolten tar slut?" i Piteå-Tidningen onsdagen den 27 oktober.
Beträffande Kobolt och batterier så är den metallen återvinningsbar tvärtemot alla fossila bränslen oljan, kolet och uranet som verkligen tar slut en dag om vi fortsätter på den okloka vägen att bränna denna. Metallen kobolt finns faktiskt i Sverige och Norrbotten och Västerbotten och den tar slut i marken ungefär som andra malmer gör en dag, men när vi tömt dessa så bör vi klara oss med de som är framme i bilar, maskiner, elektronik, batterier med mera. Nu bygger till exempel Northvolt redan en återvinning för metaller och ämnen i batterierna. Och på samma vis som SSAB återanvänder stålet och Bolidens metallverk i Skelleftehamn har snart sin största metall produktion just från återanvändning dit nu våra datorer och mobiler tas.
Batterier till elbilen är bland det lättaste ta hand om för återvinning. Men som sagt oljan som vi använder den går inte ta tillbaka för oss. Den tog det tusentals miljoner år för att bindas i marken Därför har vårt klot varit beboeligt för vår art sen. Det bästa hade varit om oljan tagit slut redan men dessvärre har vi under några få generationer släppt ut "koldioxid anden" ur flaskan som våra efterkommande får ta konsekvenserna av. Så Gretas ilska blir bara en viskning jämfört med den hårda dom våra barnbarn kommer att ställa mot oss.