Replik
Säkerhetschefen uttalar sig självsäkert ”Vi arbetar för trygghet och säkerhet i hela kommunen men kan inte av säkerhetsskäl gå in mer detaljerat än så.”
Han säger att trygghet och säkerhet ska gälla hela kommunen, allt i enlighet med det MSB villkorar i yttrandet om geografiskt ansvar. Problemet är att det inte märks. Trygghetspunkterna är inte kända, för få och för centraliserade för att täcka det geografiska ansvaret.
Att dra valsen om tystnad av säkerhetsskäl i detta sammanhang tyder på mörkning av användandet av medel, alternativt blottar det en stor okunskap.
Lek med tanken att kommunen i form av tjänstemän och politiker blir totalt avskilda från kommunikation alternativt utraderade i en kris/krigssituation. Hur ska gemene medborgare på stad och landsbygd då veta var närmsta värmekälla/övernattningsenhet finns?
Problemet just nu i en förebyggande informationsinhämtning är att överhuvudtaget veta vad kommunen avser med sina trygghetspunkter. Att de ska finnas och planeras för kan man hitta via Google, men var de finns hittar man enbart i en gammal PT-artikel från 2018 som för det första inte är allmän och förmodligen inaktuell. Där listas 9 punkter. Sex av dessa i centrala stan. I övrigt ingen längre bort än 1–1,5 mil utanför stadskärnan.
Större orter som Sikfors, Rosvik, Lillpite, Jävre – inte ett ord om och övriga kommunen likadant. Icke desto mindre är detta något okänt fenomen. Intresset från kommunens tjänstemän och politiker sträcker sig inte längre utifrån stadskärnan. Piteås obebodda öar och skärgård väcker mer intresse för dessa personer än dess befolkning utanför intressesfären.
Piteå har ett rikt föreningsliv, med i många fall större lokaler till förfogande. Föreningslivet måste vara en del av det lokalsamhälle som träder in då staten och kommunernas muskler sviktar.
Våra krav kvarstår. Protokollfäst kommunikation mellan föreningslivet och kommunen gällande kris/krishantering. Skapa trygghetspunkter, så bygdegårdar, andra lokaler på landsbygden kan nyttjas i kris/krig. Tillför materiel/medel till dessa trygghetspunkter så dessa kan köras ”off grid” i fråga om el och kommunikation, det vill säga elverk och satellittelefoner, men gärna också enklare förbands/medicindepå.
Allt detta inte bara för den bofasta befolkningen. I en krigssituation får vi också räkna med både internflyktingar och utrikes komna som behöver härbärgeras.
Vad vi vet nu gällande medel som står kommunen till buds i fråga om kris och trygghetsarbetet så har MSB från juni 2021 till juni 2024 betalat ut kontanta medel cirka sju och en halv miljon kronor.
Visst öronmärkt stöd ska/har utbetalats på mer än nio och en halv miljon.
Gällande det kontanta stödet från MSB är andemeningen att det främst ska gå till löner. Räknar man då baklänges på det inser man att Piteå kommun ska ha haft ett snitt på minst tre anställda på heltid de senaste fyra åren i avsett arbete. Detta ger en lönekostnad per person på cirka 52 000 kronor/månad. Förutsatt att kommunen nu verkligen använt de medlen till avsedda åtgärder.
Tre personer med löner över 40 000 kronor i månaden i fyra år. Vad är resultatet? Ett stort lass utredningar och skrivelser måste finnas. Nämns överhuvudtaget Piteås lands och glesbygd i dessa papper? Gällande negligeringen av landsbygden finns inga frågetecken. Gällande skydds- och krisarbetet i övriga kommunen hoppas vi att det inte är så illa som för landsbygden.