Insändare: Medicinbristen: Dagens vilda västern måste få ett slut

När det råder brist på läkemedel behövs tydliga regelverk för prioritering, så att principen om att den men störst vårdbehov ska få hjälp först även gäller läkemedel.

Dagens läkemedelsbrist innebär att många av de upp mot 10┣000 personer med diabetes i Norrbottens län under det senaste halvåret har varit med om att ett eller flera av deras läkemedel inte fanns på apoteket när de skulle hämta ut dem. En ny medlemsundersökning från Svenska diabetesförbundet visar att denna andel i februari 2024 var 47 procent i länet. Nationellt var samma andel 46 procent, medan den i somras uppgick till 39 procent.

Läkemedelsbristen har negativ inverkan på vardagen för många personer med diabetes, och innebär även en ökad arbetsbörda för en redan hårt ansatt diabetesvård. I gruppen som har drabbats av läkemedelbristen svarar en av tre i enkäten att de har fått byta läkemedel. Detta riskerar i sin tur att påverka den i förväg omfattande egenvården negativt. 

Några av konsekvenserna är påfrestande biverkningar och ohälsosamma blodsocknivåer för många personer med diabetes. Risken är mycket stor att den nuvarande situationen inte bara skapar stor oro och osäkerhet hos individen, men att den också kommer att leda till flera komplikationer och därmed ökade sjukvårdskostnader för samhället. Cirka 70 procent av kostnaderna i diabetesvården går till behandling av komplikationer och följdsjukdomar.

Samtidigt skapar läkemedelsbristen i praktiken klasskillnader mellan personer som har fysiska och ekonomiska möjligheter samt tid att jaga läkemedel, och grupper som av olika skäl inte har den möjligheten. Det är inte vård efter behov, vilket drabbar särskilt äldre och sköra. Det är därför hög tid att det införs tydliga regelverk och rutiner vid läkemedelsbrist.

Dagens vilda västern måste få ett slut – och läget är akut. Bland personer med diabetes typ 2, som under andra hälften av 2023 var med om att deras läkemedel inte fanns på apoteket, svarade 16 procent på totalen i medlemsundersökningen att de i dagsläget är utan ett läkemedel eftersom det de använde inte kunna ersättas med annat. Samma andel bland personer med diabetes typ 1 var nio procent. 

Utöver att vi behöver säkerställa beredskapslager på lång sikt, så behöver vi även snabbt få på plats rutiner och regelverk för prioriteringar vid bristsituationer. Här har läkemedelskommittén i Region Norrbotten fortsatt ett viktigt arbete att göra, nämligen att säkerställa att de med störst behov prioriteras.