“Med stor makt kommer stort ansvar” är en devis som är allmänt vedertagen. Personer i maktposition ska inte använda sin makt för att utnyttja andra i svagare ställning. Vuxna ska inte utnyttja försvarslösa barn eller sköra äldre. Starka grupper i samhället ska inte dominera och mobba svaga grupper. Tvärtom, med stor makt kommer en skyldighet att hjälpa andra i svagare ställning. Detta håller de flesta med om.
När det kommer till människans relation till djuren är mottot det motsatta - med stor makt kommer total ansvarsfrihet. Stor makt ger oinskränkt rätt att göra vad man önskar. Förmågan att döda djur ger oss rätt att döda djur. Makten att splittra familjer ger oss rätt att göra det. Kan man så får man.
Ingen grupp har svagare ställning i samhället än djuren. De har inga rättigheter. De kan inte förvänta sig någon hjälp när de hålls inlåsta, när de plågas och dödas. Vad de kan förvänta sig är att den dominerande arten, människan, kommer utnyttja och döda dem för sin egen njutning. Vad hände med den moraliska skyldigheten att ta ansvar när man är i maktposition? Varför skulle det inte även inkludera djuren? De har precis som människor känslor, drifter och en önskan att leva.
Vissa anser att det är naturligt hur vi behandlar djuren. Starkare djur äter svagare, det är naturens gång och man ska inte ifrågasätta naturen. I naturen sker även många saker som samhället inte anser är försvarbart, exempelvis våldtäkt. Det blir problematiskt att peka till naturen som moraliskt föredöme. Generellt anser samhället sig stå över naturen - vi är “civiliserade”. Vi följer inte alltid våra instinkter och impulser – vi kan reflektera över våra handlingar och göra det rationella.
Slutsatsen som följer är att vi som art bör ta vårt moraliska ansvar och hjälpa djuren. Det lättaste och effektivaste vi kan göra är att sluta föda upp och döda dem.
Erik Liljenberg