Insändare: Mat på bordet nu och i framtiden?

Vems ansvar är det att vi har mat på bordet? Vilken landsbygd ska bruka jorden som ska ge oss och våra barn mat.
Vi som lever här och nu har inte varit med om risken av att gå och vara hungriga.
Vi hade en granne som hade den erfarenheten och hon sa "fick jag välja mellan pengar och mat så tar jag mat". Hon tog inte maten för givet och odlade sin potatis, sina grönsaker och tog vara på alla bär och så vidare.
Det är var och ens ansvar att ha mat på bordet. Det är inte Icas, Coops, Willys eller någon annan affärs, om än det har intresse att göra just affärer. Inte heller jordbrukare som driver ett företag där det måste gå ihop på sista raden har ansvaret att det finns mat i affären.
Vi lever i en osäker tid med krig och inte minst klimatförändringar som förändrar förutsättningar att odla och producera mat. 
Agenda 2030 där FN har 17 mål. Mål 2 är att ingen hunger i världen ska finnas. Vi i Sverige har i de flesta fall råd med mat på bordet om än vi nu har en period med dyrare mat. Vi behöver dock importera mat då vi inte klarar att försörja oss själva. Det betyder att trots att vi har förutsättningar att producera mat då vi har vatten och åkermark så gör vi inte det. Det vill säga vi bidrar inte till att minska hunger i världen. Det betyder i en tid då efterfrågan varit större än tillgången så har vi ändå mat i affärerna men många i världen har inte det.
Varför blir det så här då?
Jag har inte alla svaren.
Vi har i Sverige högre krav på jordbruk och byråkratin är utmattande. 
Vi mjölkbönder är stolta över det arbete vi gör med bland annat god djuromsorg och ett aktivt klimatarbete, men om vi blir bortvalda spelar det ingen roll. Om ena handen ställer höga krav och den andra handen väljer lägsta pris, då fungerar inte spelplanen för jordbruket.
Någon landsbygd producerar din mat som står på matbordet. Jag hoppas du väljer en landsbygd nära dej.
Det blir i längden tryggare med mat nära dej, klimatsmart, öppna landskap med biologisk mångfald där vi vill vara och bo. 
Kanske vi blir den sista generation på vår gård. Vi har ungdomar som är intresserade och vill men det måste vara ekonomiskt hållbart och förutsättningar till rimliga arbetsvillkor. 
Om åkermark som våra förfäder brukat och vårdat växer igen skulle det vara en stor sorg. 
Jag hoppas att just du funderar vilket ansvar du kan ta för att mat ska finnas på ditt matbord nu och I framtiden.
Jag hoppas du väljer en bonde från en landsbygd nära dej.