Kryp inte in i en kokong och slut er. Det här handlar aldrig om er. Det handlar om mäns våld mot kvinnor, de män som slår och bryter ned kvinnor med psykiskt våld. Visste du att starka kvinnor väcker viljan att bryta ner. Tillsammans ska finna lösningar på detta samhällsproblem.
Misshandel sker i alla samhällsklasser, svenska män gör det också. Den som aldrig själv har levt i en vardaglig våldssituation vet aldrig till fullo hur det är. Låt bli att anta, ifrågasätta och sjukförklara kvinnan. Låt bli att tro att du vet bättre – det gör du aldrig. Döm henne inte. Håll i minnet att du aldrig har varit där. I en sån situation är kvinnan oftast ensam. Barn kan bli vittnen och det är absolut alldeles fruktansvärt. Vilka trauman!
Konsekvenserna för kvinnor som levt i det länge kan bli: förutom psykiska trauman, även kroniska och somatiska sjukdomar. Stress under lång tid sätter sina spår, kroppen orkar inte. Det blir ödesdigert och följer med kvinnan hela livet. Men det kan också leda till för tidig död.
Att ständigt bli överöst av hårda, förklenande ord sätter sina spår. Ställ aldrig den gravt förenklade orealistiska frågan, varför gick hon inte vid det första slaget? Se små tidiga tecken, ängslighet, ledsenhet, rädsla, svårt att röra sig och isolering. Fråga om du kan. Knacka på en dörr för att avbryta. Varför blir inte kvinnor trodda? Det är därför det här fortsätter. Ibland används barnen av mannen. De blir i värsta fall hans slagträ.
Jag glömmer aldrig tre unga kvinnor. Den ena hade blåa linser för att dölja sin egen ögonfärg. Hon hade blivit tvungen att kapa alla band och leva gömd och byta sin identitet. Hedersmord av släktens män väntade henne. En annan ung kvinna och hennes barn gömde jag hos mig och jag skulle göra det igen. Henne kommer jag också alltid att minnas.
Den 31 oktober år 2000 antog FN resolution 1325 om kvinnors fred och säkerhet. Sverige lever inte upp till det. Då skulle aldrig de fem kvinnorna mördats. Glöm dem aldrig!