Att den sist nämnde frias, kan jag köpa, men att stora koncerner frias. Varför är det ofta så? Och hur kan tingsrätten komma till en sådan dom?
De hänvisar bland annat i domen ”att det finns viss motsättning mellan åtalet mot chauffören och talan om företagsbot mot företagen”. Samtidigt riktar tingsrätten kritik mot Arbetsmiljöverket för bristande kunskap om ”relevanta bestämmelser som gäller för järnvägstrafik och industrispår.”
Vilka ”specialister” avseende ovanstående bestämmelser finns det i tingsrätten? Vid brottmål består tingsrätten i regel av en lagfaren domare (juristutbildad) samt nämndemän som inte är juridiskt utbildade utan förtroendevalda personer som representanter för Sveriges befolkning. Vilka kunskaper har de när det gäller fasta driftställen? Och vad säger lagen?
Smurfit Kappa är vad arbetsmiljölagen definierar som ett fast driftställe. Med fast driftställe menas en arbetsplats där flera arbetsgivare är verksamma, i detta fall Smurfit Kappa, Green Cargo och chaufförens arbetsgivare, och där den arbetsgivare som råder över arbetsstället har det yttersta ansvaret att samordna arbetsmiljöfrågorna, i detta fall Smurfit Kappa.
Båda koncernerna hävdade i domstolsförhandlingarna med bestämdhet att de följer vad lagar och regler kräver. Det är säkert riktigt – men man kan/får alltid göra mer än vad lagar och regler kräver – men inte mindre.
Kunde olyckan ha undvikits? Åtgärder pågår tydligen vid olycksplatsen för att förhindra att det sker igen.
Tyvärr hjälper det inte den omkomne, inte heller lastbilschauffören.