Läser Emma Garpebrings lysande reportage om skolan, vilket är långt ifrån de ytliga och ”klickvänliga” artiklar som vi fått vänja oss med i dagspressen. Tack för det PT, mera av den varan. Efter cirka 40 års arbete inom Piteås skolor kan jag bara hålla med, förutsättningarna har drastiskt förändrats till det sämre.
Att jämföra med rikssnittet är dock en grov jämförelse och för att komplettera det hela bör man jämföra med de av SLK:s framtagna jämförbara kommuner, det vill säga de kommuner som har likartad struktur som Piteå. Bilden blir där ännu tydligare.
Piteå kommun satsar minst med resurser både vad gäller grund- och gymnasieskolan, hänsyn taget till programutbud på gymnasiet. Trots det så levererar kommunen skolanställda en utmärkt verksamhet, fortfarande i Sverigetoppen.
Exempelvis så är det få kommuner som slår Piteå på fingrarna vad gäller antal elever som klarar gymnasiet med godkända betyg, vilket är den viktigaste faktorn för att man senare ska få ett gott liv. Om man fördjupar sig i statistiken så ser man att Piteå satsar mindre än jämförbara kommuner inom så gott som alla områden i skolan, förutom ett, skolmaten. Där ligger man i topp. Exempelvis, om Piteå skulle satsa som medelkommunen skulle man spara mellan 10 och 11 miljoner per år, som då skulle kunna läggas på lärartjänster. Anledningen till att det ser ut som det gör kan man spekulera i. Klart är dock att utbildningsförvaltningen själva inte kan påverka kostnaden för skollunchen på grund av att den ”säljs” till skolan av en annan förvaltning, det vill säga kommunen leker affär med sig själv. Får skolan köpa lunch av någon annan? Nej inte det. Skolan kan endast köpa tjänsten av fastighets och service förvaltningen, som själv sätter priset ...