Jag känner mej frustrerad när jag läser i tidningarna angående våldet och mobbningen i skolorna och i sociala medier, samt att det är som om alla dessa problem ska lösas i skolorna.
Naturligtvis har skolorna ett ansvar att se till att alla elever ska ha en trygg skolgång så att eleverna har möjlighet att prestera ett bra resultat som grund för en framtida anställning och eventuella familjebildandet.
Vad jag reagerar på är att grundproblemet inte är skolan, utan det skapas av föräldrarna till de barn som utövar våld, mobbing, kriminella handlingar och diverse missbruk.
När man föds så har man inga referenser för livet framför sej, än vad ens egna föräldrar lär ut. Det är föräldrarna som ska lära sina barn vad som är rätt och fel, vad moral och etik är för någonting.
Har man fått lära sej vad allt detta betyder, så bygger dessa föräldrar upp ett starkt själförtroende hos sina barn, som då också förstår att man inte skadar andra människor varken fysiskt eller psykiskt.
Även om ingen människa kan älska alla andra människor, så bör man väl inte ”hata” dem, som då resulterar i tråkigheter.
Att skada andra människor slår ju tillbaka på en själva. Orsaken är oftast ett dåligt självförtroende, vilket oftast inte är barnets fel, utan skapats av föräldrar som inte förstått värdet med en bra uppfostran av sitt barn.
Hitler med sin socialism ansåg att staten var bäst på att fostra barnen i rätt anda, men låt oss inte tillämpa samma taktik med våran socialism och tro att stat och kommun är bäst på att lösa problemen.
Nä, barnens framtid börjar inte i skolan, för då kan det vara för sent, utan vid födseln med sina föräldrar och sin familj.
Nu är det ju inte alla föräldrar som har förutsättningar att klarar av det, men då ska det finnas resurser i samhället till hjälp i sådana fall. Det är med respekt för varandra som vi kan leva i harmoni med varandra.