Vid en närmare genomläsning fann jag skrivet att vid en folkomröstning skulle jag få möjlighet att lägga min röst på det alternativ till bansträckning som jag tycker är bäst.
Här blir det fel. En kommunal folkomröstning får bara ske i frågor som ligger inom den kommunala kompetensen, det vill säga sådana frågor som kan beslutas av fullmäktige. Det är Trafikverket som beslutar om järnvägens sträckning och inte kommunen. En eventuell folkomröstning i Piteå kan alltså inte avse Norrbotniabanans sträckning.
Som också framgår av papperet för namninsamlingen skulle en folkomröstning kunna ske för att ge politikerna i fullmäktige i uppdrag att påverka Trafikverket att ändra sitt beslut från år 2010 om sträckningen för Norrbotniabanan genom Piteå. Här blir det mer juridiskt riktigt. Möjligheten att påverka Trafikverket finns dock redan idag, utan att man behöver gå vägen genom folkomröstning.
Historien har också visat på svårigheterna med en folkomröstning. En sådan är rådgivande och politikerna behöver inte följa resultatet. Hur många procent av de röstberättigade i kommunen måste rösta för att politikerna ska följa resultatet? Med hur stor majoritet ska ett alternativ ha vunnit för att avspegla folkviljan? Vad händer om femtio procent av Piteås röstberättigade röstar och ett alternativ vinner med 51 procent mot 49? Kan man då säga att folkviljan har visat sig?
Nej, låt våra folkvalda politiker sköta sitt jobb i den representativa demokrati som vi har. Om vi inte tycker att de sköter sig så är det bara att låta bli att rösta på dem vid nästa val. Sedan finns möjligheten att via överklaganden av järnvägsplaner och miljöprövningar försöka påverka Norrbotniabanans sträckning.