Idag talar vi om nivåer, över, under 4 procent eller kanske 2 procent. Men vad är viktigt egentligen? Bör det inte vara värdet av hjälpen vi får vid sjukdom, nöd, död eller olycka? Nu sätts lönerna utifrån något dumt snitt från industrin och låter det bli vägledande för förhandlingarna, det så kallade ”märket”.
Tjänster inom vård och omsorg får skamlöst låga ob-tillägg för att arbeta under kvällar och helger. Så har vi skapat nya grupper med låglöneslavar i vårt land inom hemtjänst, vård för äldre och sjukvård.
Lönen måste sättas efter arbetets värde, inte efter hur många prylar som tillverkas per timme eller hur många maskiner som servas.
Vinster, speciellt övervinster, ska beskattas hårt av stat, region och kommun – pengar saknas inte i samhället som helhet.
Vid nästa avtalsförhandling måste man utgå från låglönebranscher och sätta märket högt för dessa grupper. Levebrödet ska inte vara framstressat, vi måste också se till att medarbetarna stannar kvar och helst blir fler.
Lön måste sättas efter arbetets värde
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.