Som jag uppfattade det så menade Mats Améen att fördelarna vid en extern placering är att färre störs av tågbuller och att det är färre intressen utanför tätort som kan skapa konflikter.
Han redogjorde också för de negativa följderna av att placera ett resecentrum externt. Detta utifrån den kunskap man har från de första externa tågstationerna i Sverige som byggdes i mitten på 90-talet och som ligger mellan 1,5 och 4 kilometer utanför städerna. En ny bebyggelse av bostäder och industrier kring det nya resecentrumet blev inte som man förväntat sig. Att åstadkomma en effektiv bussmatning har också varit svårt.
Att man bygger externa resecentrum beror också på att järnvägsbanan blir rakare, billigare och att tågen då får kortare restider.
Nu är Lomtjärn inte en extern plats. Det är en mycket central plats i Piteå kommun som är omringad av och gränsar till villaområden, industriområde och handelsområdet Back City. Centrumlinjen passerar Willys och busslinjen kan enkelt förlängas med några hundra meter. Området är attraktivt och företag har velat bygga där men fått avslag av majoritetsstyret. Möjliga externa resecentrumplatser skulle kunna vara Bergsviken eller korsningen gamla E4 och Älvsbyvägen.
Lomtjärn har det centrala och externa lägets alla fördelar medan placeringen vid Södra hamn bara får negativa konsekvenser.
Lomtjärn är ingen extern plats i Piteå
Jag deltog lyssnande på den inbjudna experten Mats Améen från Trivector som berättade om för- och nackdelar med externa resecentrum på Piteå kommuns informationskväll om Norrbotniabanan på Kaleido.
Skol- och landsbygspartiets gruppledare Anders Nordin, tycker att Lomtjärn är det bästa alternativet för Norrbotniabanans resecentrum. (Arkivbild)
Foto: Andreas Wälitalo/Norrbottens media
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.