Nästan dagligen kommer allvarliga larmrapporter från vården. Fullbelagt. Överbelagt. Patienter som väntar uppåt ett dygn på akuten och månader, ibland år, på att få träffa en specialist.
Nästan 80 000 sjuka människor har enligt den senaste statistiken stått i kö olagligt länge för ett specialistbesök eller en operation. Det är som om hela Gävles befolkning skulle sättas i ett väntrum istället för att få den vård de har rätt till.
Regionerna (landstingen) gör sitt bästa för att hantera krisen. Problemet är att dagens sjukvårdsorganisation är alltför svag för att planera och utföra den avancerade sjukvård som medborgarna har rätt att förvänta sig.
Landstingen var en bra struktur när de infördes för drygt 150 år sedan. År 1862 var den vanligaste behandlingen åderlåtning. Ingen kunde ens drömma om antibiotika, hjärttransplantationer och individanpassad precisionsmedicinering mot cancertumörer. Ingen kunde tro att sjukhusen skulle konkurrera om experter som är eftertraktade i hela världen och det fanns inget behov av nationell planering av högspecialiserad vård. Verkligheten har kort sagt sprungit organisationen.
Den yttersta konsekvensen av allt detta är att patienter drabbas. Kvaliteten på vården skiftar beroende på vart du bor och väntetiderna varierar kraftigt över landet. Chansen att få specialistvård i rätt tid är till exempel tio gånger större i Stockholm än i Gävleborg.
Sjukvården finns till för medborgarna, inte för landstingen. Dagens organisation med 21 självstyrande regioner leder till att man drunknar i budgetkalkyler, revirtänkande och en förlorad helhetsbild. Med ett nationellt perspektiv över sjukvården tryggas vård på lika villkor, finansiering och en samordnad utveckling. Det är dags att lägga ner regionerna och låta staten ta helhetsansvaret för vården. Du ska kunna lita på vården.