REPLIK
Med anledning av insändaren "Låt kungen bli Carl den siste Gustav".
Det är visst och sant, att ärva sitt yrke och sin position rimmar illa med de demokratiska principer som vårt samhälle bygger på. Dock kan vi idag ställa oss frågan om kompetens verkligen är skälet till att personer uppnår vissa poster?
Det är inte så som du Erland Eriksson (och Vilhelm Moberg) säger, att det endast är de kungligas gunst som folk tävlar om. Oavsett president eller kung, premiär- eller statsminister, generaldirektör eller VD, varje person i framskjuten position blir föremål för såväl beundran som ett visst mått av inställsamhet.
Den ekonomiska faktor som kritiker av monarkin ofta framhåller är något felaktig: oavsett statschef kommer ett apanage att behövas för kostnader i samband med de representativa uppgifterna, resor, säkerhet, bostad, tjänstestab, inkvartering av utländska dignitärer med mera.
Ska vi bevara en traditionsenlig monarki med flerhundraåriga rötter eller ersätta konungen med en president enligt moderna principer? Ingetdera. Jag yrkar på en återgång till det system som gällde till senmedeltiden. Det var först under Gustav Vasa som Sverige fick ärftlig tronföljd, dessförinnan var vårt land en valmonarki.
Låt folket genom allmänna val välja en monark på samma sätt som vi väljer ledamöter till riksdagen. Definiera kriterier för att vara valbar, ämbetsperiodens längd, antal perioder monarken kan återväljas samt arbetsuppgifter och med ens har vi en modern statschef med historiska band.