Egentligen borde det här vara drömmen för ungdomar som ska ut på arbetsmarknaden. Och branschen borde stå på kö för att ta emot de duktiga tjejer och killar som blir utexaminerade från våra byggprogram. Men så är inte fallet.
I stället möts vi av alarmerande rapporter om att lärlingar har svårt att hitta arbetsplatser. Osäkerheten sprider sig till högstadieeleverna, vilket resulterar i att byggprogrammen i förlorar i status och får allt färre sökande.
En nedåtgående spiral som allvarligt hotar återväxten i branschen.
Hur kommer det sig då att ungdomarna inte får praktik eller lärlingsplatser? Trots att byggkranarna står som spön i backen?
Sanningen är att när marknadskrafterna får råda blir framtidens byggnadsarbetare bortrationaliserade till förmån för flexibla bemanningsföretag, inte sällan från låglöneländer.
Här har våra folkvalda politiker i Norrbottens kommuner ett stort ansvar. Som upphandlare kan man ställa krav, och krav på lärlingsklausuler borde finnas i alla offentligt finansierade byggprojekt.
En lärlingsklausul skulle innebära att den som bygger på uppdrag av det offentliga också måste ta in lärlingar i projektet. Det här är ett system som redan prövats framgångsrikt i flera kommuner i Sverige. Det är inte annat än rimligt att ett företag som bygger för offentliga medel också tar in lärlingar från skolorna runtomkring.
Klarar vi inte av att utbilda och rusta framtidens byggnadsarbetare kommer vi heller inte klara av att nå de mål vi har satt upp.
Ett system som premierar kortsiktiga vinster före långsiktigt ansvarstagande måste regleras. Inför en lärlingsklausul och låt de företag som bygger för våra skattepengar dela på ansvaret för framtidens byggbransch.