Svensk skola skriker efter behöriga lärare. Det är ingen särskilt ny nyhet. Sedan jag började närma mig arbetsför ålder har läraryrket varit ett framtidsyrke, ett säkert kort om man vill säkra sin plats på arbetsmarknaden. I många år nu har det larmats om akut brist på alla typer av lärare.
Vilka konkreta lösningsförslag finns på problemet då? Jag har ärligt talat ingen aning. Trots att jag jobbar i skolan, och har gjort det i snart 20 år, så har jag inte nåtts av något konkret och ingenstans ser jag några försök från någon instans att faktiskt marknadsföra läraryrket som något bra.
Här finns det så klart motsättningar då skolan till mångt och mycket drivs i kommunal regi och att varje enskild kommun ska marknadsföra sin utbildningsförvaltning kan kanske ses som skattepengar i sjön.
Vilka vibbar är det då som vilar kring skolan och kring läraryrket? Vad läser vi? Vad hör vi? Ja, inte är det ju särskilt muntert, det kanske vi kan enas om? Mer än så tänker jag inte fördjupa mig i den saken.
Men vem ska lyckas vända på skutan? Och hur? Alltså skulle det kunna börja med oss som faktiskt jobbar i skolan och stannar kvar för att vi gillar det? Jag äger ingen PR-byrå och jag tvivlar på att min arbetsgivare eller Skolverket kommer att driva någon kampanj här och nu, men det måste börja här och nu, så nu börjar jag, här och nu:
Vi som vet hur det är att jobba i skolan kan visa vad det faktiskt innebär och hur mångfacetterat, komplicerat och härligt utmanande det är. Vem som helst klarar nog inte av att bli lärare. Det krävs en märklig blandning av social kompetens, mod, tydlighet och självdisciplin. Lägg gärna till lite glimten i ögat, en väldans envishet, ordningssinne och total avsaknad av lättkränkthet.
Låter det oöverstigligt? Det är det inte, men visst får man tagga till ibland, som i så många andra yrken.
Vad får jag tillbaka då, i all denna komplexitet? Det här är något som är lite svårt att beskriva med ord … Jag önskar att jag kunde lägga in ett bildspel med foton av alla elever som under mina år i yrket har passerat genom mitt klassrum. Fotona skulle ackompanjeras av musik, något riktigt pompöst, för att verkligen betona det sjukt häftiga i att ha fått vara en del, om än så liten, av så många människors liv. Det blir nästan surrealistiskt när man tänker på det.
Så klart är det inte resultaten eller detaljerna man minns, det är ju liksom hela resan, byggandet av en människa – en individ. Det är det här med att kunna göra skillnad, i stort och i smått. Att bygga självkänsla, förvissning om att man kan påverka sitt eget liv, att få finnas där och dämpa fallet när tiderna är tuffa. Allt det får jag göra på mitt jobb och det känns viktigt.
Ibland är det svårt, men jag har kloka kollegor och vi tänker tillsammans. Att jobba i skolan är att jobba i lag. Olika yrkesgrupper, olika personligheter och olika kompetenser - att utveckla barn och ungdomar är en tillsammansgrej.
Låt dig inte skrämmas av att du inte hör så mycket positivt om skolan. Det finns bara ingen som tar hand om den biten, verkar det som. Men det börjar här och nu.
Läraryrket – ett influencerjobb, i verkligheten.
Sofia Ebermark, nöjd och stolt högstadielärare