Lärarbristen utmanar Piteås politiker

I Norrbotten är 13 procent av lärarna över 60 år och under de närmaste åren finns ett behov av 1 600 lärare och förskollärare i länet, vilket motsvarar en tredjedel av den nuvarande lärarkåren.

Det handlar om att värna och värdera de lärare man har, skriver Lärarförbundets ordförande Sofia Liberg. (Arkivbild)

Det handlar om att värna och värdera de lärare man har, skriver Lärarförbundets ordförande Sofia Liberg. (Arkivbild)

Foto: Alexander Olivera/TT

Insändare2020-09-18 12:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Alla kommuner står inför stora rekryteringsbehov och bristen på lärare slår hårt mot en likvärdig skola. Här har politikerna i Piteå en viktig uppgift att jobba med. 

Konkurrensen om lärarna mellan kommunerna blir därför tuffare och tuffare vilket märks på sockrade erbjudanden från de mest desperata. Det finns inga genvägar till fler lärare, det handlar om att värna och värdera de lärare man har och möjliggöra bra studievillkor för de som vill bli. 

Som fackförbund har vi under lång tid varnat för lärarbrist och dålig tillgång till vikarier, utan att se någon egentlig långsiktig strategi från Piteå kommun som arbetsgivare. Enstaka satsningar på lönen har inte gett någon rekryterande fördel gentemot många andra yrken och branscher och i 2019 års Bästa Skolkommun hamnade Piteås lärarlöner på plats 178 av 290. 

När ungdomar väljer vad de vill utbilda sig till är den framtida lönen en mycket viktig faktor; är det en slump att så få söker till lärarutbildningen? 15 procent av alla utbildade lärare under 65 år arbetar utanför skolans värld, man har alltså lämnat läraryrket av någon orsak. 

Senaste åren har Piteå kommuns politiker skruvat åt de ekonomiska tumskruvarna för Piteås skolor där man behållit samma budgetnivå trots volymökningar (fler elever) och kraftigt ökade kringkostnader för utbildning. Det har inneburit en mycket pressad arbetssituation för lärarna, där man vill göra sitt yttersta till förmån för barnen/eleverna men inte får särskilt goda förutsättningar. 

Som lärarfack ser vi frustrerat hur fler och fler medlemmar går in i väggen eller drabbas av sjukdom. En del väljer att gå ner i tid för att orka med belastningen. Är det vad som kallas ett hållbart arbetsliv eller att vara en attraktiv arbetsgivare? Istället nås vi av politiska funderingar på sparbeting inom skolan kommande år där man menar att Piteå minsann lägger mer resurser på skola och barnomsorg än andra. 

Det man vägrar se är att stor del av resurserna inte går till undervisning utan äts upp av ”övrigt”, som ersättningslokaler, skolskjutsar och kringkostnader. Det krävs en palett av lösningar för att komma tillrätta med lärarbristen. Satsningar på konkurrenskraftiga löner och goda arbetsvillkor samt fler som väljer lärarutbildningen är centrala. För att stoppa flödet ut ur yrket måste arbetsgivarna även uppskatta och värdesätta de lärare som finns.