Jag har arbetat hela mitt liv i Svenska kyrkan och drömmer om en församling där alla har samma värde. Människor med fel och brister som delar brustenhet och tillkortakommanden med varandra. En församling där nåd, förlåtelse och upprättelse står i fokus.
Jag upplever att det nu har blivit mer av självgodhet och mindre av ödmjukhet.
Den självgoda församlingen gömmer sig ofta bakom ett regelverk. Regler är i sig inte av ondo men om det blir viktigare att följa dem än att förmedla kärlek och nåd tror jag att vi är illa ute.
När människorna kom till Jesus med en kvinna som begått äktenskapsbrott sa reglerna att hon skulle stenas till döds. De var beredda att göra det men Jesus sa. ”Den som är utan synd, kasta första stenen”.
Vad har ovanstående med avskedade Rolf Berggren att göra? Enligt min tro en hel del.
1) Rolf har samma värde som alla andra, 2) Rolf ska kunna göra misstag utan att bli kränkt och förnedrad, 3) löften som kyrkan gett är inte tidsbegränsade, 4) Fel som begås mot honom ska erkännas och inte bortförklaras. Förlåtelse och försoning ska gälla åt alla håll efter förmåga.
Vi är många med tillräckligt stor insikt för att kunna ha en åsikt om församlingens felaktiga behandling av Rolf. Fokuset har blivit mer på hans svagheter än styrkor. Med rätt arbetsledning är Rolf en stor resurs och glädjespridare.
Jag förväntar mig att ledningen bekänner sina fel, ber Rolf om förlåtelse och aktivt verkar för att han ska få full upprättelse. Det är kyrkans uppdrag.
Sedan får vi förlåta ledningen. Sätta punkt och gå vidare i kärlek. Om så sker tror jag att församlingen blir trovärdig.