Tidigare hörde jag en representant för bankföreningen hävda att motståndet och oviljan att hantera kontanter är ett resultat av bankkundernas önskemål. På vilken planet har denna person hållit sig gömd de senaste åren när allt fler röster höjts för att få bankerna att bli det som affärsidén bank var tänkt att vara, en verksamhet som hanterar pengar och kontanter.
I ett krystat försök att försvara indragning av bankomater och bankkontor, hänvisade sagesmannen till de ”förträffliga” elektroniska lösningar som finns med Internetbak, kontantinlämningsautomater, telefonbanker och annan teknisk utveckling som känns helt främmande för en stor del av befolkningen som inte växt upp med wifi, paddor och internet.
Då dessa automater ofta är belägna i någon undanskymd miljö utanför banklokalen, känns det inte helt tryggt att stå med en bunt sedlar eller spargrisens innehåll och försöka få in detta i insättningsautomaten, när alla bygdens nyfikna står och iakttar allt man tar sig för.
Eftersom banken ändå är bemannad vore det inte rimligt att begära att någon personal bemödade sig med att ta emot de pengar som kunderna, trots allt, ännu kommer med.
Att motståndet mot kontanthantering skulle ha med ökad risk för personalen och eventuellt rånförsök, gör det knappast moraliskt befogat att skyffla över det ansvaret och den risken på kunderna.
Kommer det hela att sluta med att vi får komma in med famnen full av höns eller ripor för att få dem värderade och noterade på sparkontot? Om bankerna inte vill hantera våra pengar får vi väl lösa det med att finna andra ”marknader”.