Kommunledningens prioriteringar helt obegripliga

Lennart Nilsson, Rosvik, skriver om nedläggningen av Rosågränd och kommunledningens prioriteringar. "Fokus ligger på symbolpolitik på bekostnad av vår gemensamma välfärd."

" Välfärden för äldre i Rosvik tycks emellertid nu ha nått sin topp", skriver insändarskribenten. (Arkivbild)

" Välfärden för äldre i Rosvik tycks emellertid nu ha nått sin topp", skriver insändarskribenten. (Arkivbild)

Foto: Jens Ökvist

Insändare2024-06-23 14:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

När jag var barn i Rosvik på 1970-talet fanns där ett pensionärshem för äldre som ändå klarade sig själva någorlunda. I Norrfjärden fanns ett ålderdomshem, Norrgården. Där bodde min morfar, hemmansägare/mjölkbonde, sina sista år till 1975, då han somnade in vid 90 års ålder. På Norrgården kunde han ändå fortsätta sin odlingsgärning, genom att driva upp blommor, och han fick snickra och väva. Det var förvisso en annan typ av äldreboende än idag.

Under 1990-talet fick vi i Rosvik ett eget vård- och omsorgsboende med 18 lägenheter. Som en annan insändarskribent förtjänstfullt har beskrivit, bidrog sannolikt två lokala S-politiker från Rosvik starkt till detta. Välfärden för äldre i Rosvik tycks emellertid nu ha nått sin topp. Kommunledningen vill lägga ned Rosågränd.

Det finns åtminstone två aspekter på hur nuvarande kommunledning väljer att agera. Den ena är uppenbarligen en strategi att i kommunen övergå till en centraliserad storskalig äldreomsorg. Den andra aspekten är kommunledningens prioriteringar.

Välfärden i hela Piteå är uppenbarligen på nedgång. Det ska sparas in på äldrevården i hela kommunen. Skolan har tvingats göra omfattande nedskärningar – större elevgrupper, nedlagda gymnasieprogram, försämringar för elever med särskilda behov. Kommunen verkar blöda ekonomiskt, och besparingar ska ske på många områden.

Nuvarande kommunledning tycks helt ha tappat fokus på de egentliga kommunala ansvarsområdena, vilka bland är annat är skola, socialtjänst och äldreomsorg.

Fokus ligger snarare på symbolpolitik på bekostnad av vår gemensamma välfärd. Ett nyligt exempel är kommunledningens initiativ att göra Piteå till en samisk förvaltningskommun, trots kritik och varningar från utbildningsförvaltning och socialtjänst om extra kostnader på flera miljoner per år.

Många miljoner har lagts på att bärga ett vrak som vilat i ro i 60 år, som gott kunde ha legat kvar.

Piteå har utropats som en mänskliga rättigheter-kommun och på den grunden försörjer man fristadsartister, rimligen en kostnad motsvarande 1-2 undersköterskor i äldreomsorgen.

Ett tidigare kommunalråd har anslutit Piteå kommun till ett borgmästaravtal inom EU avseende koldioxidutsläpp. Följden är att kommunens och de kommunala bolagens kostnader för egna och hyrda fordon nu rusar.

Det förslösas ideligen miljoner på att lösa ut höga kommunala chefer, på oklara grunder. 

Kommunledningens prioriteringar är för mig helt obegripliga, och de sker på bekostnad av vår gemensamma välfärd.