Malmbanan byggdes i slutet av 1800-talet med avsaknad av större konsekvensutredningar. Järnmalm, en av Sveriges viktigaste exportprodukter måste fram till varje pris. De första ångloken var för svaga för dessa transporter, det insåg man snart. Elektriciteten började utvecklas i större sammanhang oh ellok byggdes som dragare.
Porjus kraftstation kom till i stort sett bara för järnvägens behov. Strömmen kom fram i takt med tillverkning av lok. Plan och bygge följdes åt.
I dag försöker en del politiker måla upp en bild av framtida satsning på batteritillverkning, mineral och stålframställning med vätgas – utan att leverera en långsiktig plan för elförsörjningen. Om det uppstår en strukturell elbrist har man ingenting att tillverka och ingenting att transportera. Det är en stor uppgift att lösa för en framtida regering.