Djävulen på min axel viftar med eldgaffeln och säger ”Så farligt kan det väl inte vara att gå ut och handla lite.” Statsepidemiolog och statsministern vädjar: ”Stanna hemma. Hjälp Sverige med att sänka R-talen. Gå inte till köpcentrum.” Ängeln på min axel viskar: ”Det viktigaste just nu är medmänsklighet och omtanke. Handla kan du göra sedan.”
Men materialisten i mig har vuxit sig stark under åren. Jag kan inte förställa mig en jul utan klappar. Jag jämkar och tycker mig hitta en gyllene medelväg.
Beställningen till det stora internetföretaget går i väg så lätt. Jag knappar beställningen i pyjamas och somnar till aviseringen ”Tack för din beställning, vi har mottagit din order.” Med ett stygn av samvetskval går jag in i mina drömmar med orden: ”Handla lokalt”, ringande i öronen. Orden dövas av att jag gjort en bra deal. Jag sparade lite av min surt förvärvade lön på internetrabatt och fri frakt. Jag har inte utsatt någon för mänsklig kontakt.
På mitt valda utlämningsställe, står jag i kön och skäms. Jag har gjort det man inte ska göra, om man vill att pengarna ska stanna lokalt så bygden får fler arbetstillfällen, mer pengar till vård, skola och omsorg och blir en bra miljö att bo och leva i. Tillsammans med drivor av andra paket ligger mitt där någonstans. Kassörskan letar och svettas medan kön växer. Jag lämnar butiken med paketet under armen utan den euforiska känslan av mitt nya inköp, som vanligtvis brukar infinna sig.
Runt om kring mej hör jag människor spottar ur sig orden som en svordom, ”Internetköp!”
Jag är ett barn av min tid. Vi har alltid haft det bra. Vi har vuxit upp i en säker och trygg miljö. Vi har lärt oss att njuta av vackra saker som kan köpas för pengar. Vi har roat oss med sorglösa restaurangbesök tillsammans med våra vänner och dansa på utsålda konserter. Nu väntar vi alla på att pandemin ska passera. Att vinden ska mojna och våg två lägga sig. Vi längtar till den kava ytan så att vi kan återgå till de normala.
Jag känner inte igen samvetets röst längre. Vem är ängel och vem som är djävul. Hur ska jag kunna handla lokalt och samtidigt följa restriktioner? Hur ska man fira jul utan klappar? Ska jag inte handla alls? Det finns inga bra alternativ.
Som konsument, matrealist och barn av min tid kommer jag att känna samvetskval oavsett vilken väg jag tar. Julhandeln står för dörren men jag vet inte om jag ska öppna.