Jag är nationalekonom och statsvetare och vet hur mycket full sysselsättning betyder, både för ekonomin i stort och för varje individ. Vad jag inte riktigt förstår är hur man genom matchning, via Arbetsförmedlingen eller privata aktörer, kan matchas mot jobb som inte finns?
Om det finns 1 000 jobb och 800 ansökande, visst då funkar det; men finns det 1 000 jobb och 1 200 ansökande så kan det, per definition, inte fungera. Det skapar inga nya arbetstillfällen på något sätt och företag, kommuner eller regioner vet bäst vilka dom ska välja i sin egen verksamhet.
Borde inte fokus ligga på utbildning av arbetskraft som marknaden vill ha om 5 – 10 år och se till att förutsättningarna finns att ta de jobben? Nya jobb i norr skapar helt nya utmaningar i sig. Hur får man exempelvis kompetent arbetskraft att flytta hit utan att riva upp samhällsstrukturen genom att erbjuda så höga löner att allt annat slås ut?