Jag vill berätta om min verklighet

Jag har läst två insändare, dels den från Helén Lindbäck, KD, dels signaturen "Jag ser verkligheten” båda argumenterar för att inte göra några förändringar på Lillbrogatan i Piteå. Till dig som ”ser verkligheten”vill jag berätta om min verklighet.

Insändarskribenten, som är rullstolsburen, beskriver sin verklighet efter Lillbrogatan. (Arkivbild)

Insändarskribenten, som är rullstolsburen, beskriver sin verklighet efter Lillbrogatan. (Arkivbild)

Foto: Joel Gustafsson

Insändare2022-06-06 20:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag bor på Lillbrogatan och sedan två år tillbaka är jag rullstolsburen. Detta innebär att jag inte ta mig till vare sig Coop eller till Storgatan de dagar på vintern då det snöar eller är halt och isigt. Detta för att trottoaren mellan Hamngatan och Storgatan, som är en av de mest frekventerade gångbanorna i Piteå inte går att ploga eller halksanera på ett adekvat sätt. 

Jag möter även personer med rörelse- och balansproblem som med uppenbar risk för liv och hälsa försöker ta sig fram på den isiga och ojämna trottoaren.
När man skall besöka sjukvården eller tandläkaren och har problem att röra sig finns ju sjukresor. Har man bestående problem kan man ansöka om parkeringstillstånd för handikappade. Till alla andra rekommenderar ju primärvården att man tar en promenad lite nu och då.
Tillgänglighet är en rättighet. Jag och andra med mig vill inte ha ”husarrest” för att trottoaren inte kan plogas.
 

Helén Lindbäck jag inbjuder dig till en ”rullstolssafari”någon snöig dag i vinter då skall du få uppleva att Rådhustorget är plogad och sandad även om det är lite ojämnt medan varken du eller jag klarar av Lillbrogatan. Jag skulle också vilja se hur du gör när du ”bara kliver in mot väggen”.