Vem är mest lojal mot verksamheten? Den som kritiskt ställer sig upp för att berätta att det inte är en hållbar väg att gå eller den som sätter ramarna för en verksamhet? Det är en tolkningsbar fråga som jag vill resonera lite kring.
Jag läser förfärat i PT om att lokalpolitiken på bred front slår sig på axlarna och verkar helnöjda över att alla förvaltningar ska spara 1 procent av sin budget kommande år. Som att det enhälligt vore något bra.
Jag som arbetar i skolan får en katastrofklump i magen. Jag ser framför mig lärarkollegor som kommer att gå i väggen eller säga upp sig. Jag ser framför mig elever som inte kommer att få den hjälp de behöver och som kommer bli hemmasittare och cementeras fast som framtida belastningar för socialförvaltningen. Vi har som en följetong genom åren läst om hur socialförvaltningen överskrider sina budgetar med fantasisummor. Jag tror inte den budgeten kommer att sjunka om vi besparar skolan. Eller vad tror ni?
I vårt samhälle finns en rådande kultur att det är fint att ha en budget i balans. Chefer och mellanchefer anses duktig om de har sin budget i balans.
Om en mellanchef inom den offentliga sektorn skulle göra mikromotstånd och strunta i budget i balans skulle den mellanchefen mest troligt förlora jobbet. Det är en norm som råder i samhället i stort och så även i Piteå. Budget i balans har hög status. Administration har hög status. Inte sällan har duktiga administratörer högre status än de som arbetar i kärnverksamheten. Kunskapsbärarna. Om inte annat syns detta i lönebildningen.
En inte helt oviktig detalj är vem som föreslagit en budget och på vilka grunder en budget är satt. När våra lokalpolitiker på bred front föreslår till exempel besparingar på skolan (ännu ett år), avslöjar de på samma gång hur lite de egentligen vet om kärnverksamheten skola.
Som politiker är det viktigt att lyssna och skapa sig en bild av hur en verksamhet mår. Att lägga öronen mot marken och verkligen lyssna. Vår välfärd håller på att urholkas. Botten är, enligt mig, sedan länge nådd. Människor kommer att fara illa och framtida socialbudgetar kommer spricka som ballonger framför ögonen på framtida kommunpolitiker.
De beslut som fattas idag kommer få konsekvenser för framtiden. Och skolan är inte vilket tröjföretag som helst med en årlig budget som ska hållas till varje pris. Vi arbetar med människor och Piteås framtid. Det arbetet är här och nu och varenda budget fram till vision 2050. Om pengarna tar slut så föreslår jag att vi höjer kommunalskatten för att rädda välfärden. Skrev jag det där?