SVAR:
... Men är det så konstigt att det är så? Som riksdagsman sitter man ju där på ett så kallat personligt mandat. Att det skulle avbrytas under pågående mandatperiod skulle nog bli än konstigare. Och att någon riksdagsman kan komma att bryta med sitt ursprungsparti under mandatperioden är ju inget nytt fenomen. Så har det varit av och till under årens lopp i vårt parlament.
Dessutom är det ju så att fastän en riksdagsman i valet är upptagen på en viss partilista och väl inröstad som riksdagsman, ändå är teoretiskt fri att rösta efter eget huvud vid omröstningar i riksdagen. Vem minns inte den folkpartistiske riksdagsmannen Ture Königson som i omröstningen om ATP-pensionerna är 1959 gick emot den egna partilinjen om biföll det S-märkta förslaget gällande ATP-reformen.
Beträffande den senaste omröstningen, som handlade om budgeten och inte minst pensionerna. Inte lär det ha blivit något annat utslag i omröstningen om än den riksdagsman som skribenten syftar på hade kvarstått som partiansluten (V) vad jag förstår? Regeringsförslaget hade väl troligen vunnit gehör ändå?
Notervärt är kanske att i omröstningen förekom ytterligare en partilös om jag förstått det rätt. Men som istället biföll oppositionens förlag. Så om än ingen av de två partilösa hade tillåtits rösta så hade väl utfallet blivit detsamma?
Och frågan är om man som partilös är så ”vild” som uttrycket ger sken av. Själv föredrar jag att benämnda en som brutit med sitt ursprungsparti som ”partilös”.