Vi smyger inte längre
Vi tiger inte still
Att vi har börjat höras
Är inget antagonisterna vill
Vi tittar inte undan
Vi viker ej vår blick
Vi går här stolta, starka
Där vi tidigare darrande gick
Såren är inte läkta
Men de blöder inte nu
Av de skador som ni orsakat
Ja, även ni och du
Och alla de som visste
Och alla de som såg
Men inte ville tala
Som stod med blicken låg
Som inte protesterade
Som inte sade stopp
Som tigande deltog
Som inte gav mig hopp
Ja, ni som godtog mobbning
Utfrysning och gick
Utan att ens tänka på
Den som inget stöd fick
Nu är det ni som sänker
Er blick när jag är stark
Trots ärren som ni skapat
Med ett mönster som på trädets bark
Och varje litet ärr
Har minnen utav svek
När livet var en börda
Och inte alls någon lek
Jag drar min hand över ärret
Och tänker just på dig
Som inte försökte stoppa
Genom att säga nej