De vänder sig med ryggen mot mig, jag ser att en av dem har tagit kort på min högerarm. Jag knackade tjejen på axeln, frågade vänligt om hon skulle kunna tänka sig att ta bort bilden, då vänder hon sig om och utbrister: ”men du är ju ett freak!” ... kön började röra på sig och de vände sig åter om.
Jag är fem och ett halvt år skadefri, efter en självskadekarriär på sexton år, och vad de tjejerna inte vet att den morgonen vågade jag hålla i en rakhyvel för första gången på många år. Det är modigt att raka sig under armarna med vetskapen att jag kan orsaka mycket skada med rakhyveln, och att inte göra det. Det är en bragd – en kamp.
Så nästa gång du som läser detta tänker försöka kränka någon, de kämpar en kamp du inte har någon aning om.
Vi måste lyfta problemet och våga prata om psykisk ohälsa. Det finns tyvärr så mycket okunskap om sjukdomen som drabbar många. Föräldrar sätt er ned och prata med era barn. Lärare våga prata om det i skolan.
Ta hand om er själva och varandra, att kränka någon på det sättet jag kände mig kränkt är ingenting någon förtjänar.