I Sverige bor tiotusentals samer, en grupp med en rik och diversifierad kultur, språk och traditioner, som dessutom har en odiskutabel status som urfolk enligt internationell rätt.
Vi i Sverigedemokraterna understryker samernas rätt att bevara sin kulturella särart som en av landets nationella minoriteter. Vi understryker också att alla medborgare i Sverige bör vara lika inför lagen, oavsett etniskt ursprung. Inom renmarkskommittén pågår ett arbete med detta, men vi ser redan nu att obekväma frågor måste ställas. Och besvaras.
Det finns en bild av samerna som renägande nomader. Den behöver inte vara felaktig, men det är en förenklad schablon som utelämnar väldigt mycket. I södra Sverige föreställer man sig gärna att samer definitionsmässigt tillhör samebyar, vilket dock bara stämmer för en av tio.
Det är dock inte upp till politiker att definiera samisk identitet. Den frågan överlämnas med fördel till samerna, kollektivt och individuellt. Den som har samisk bakgrund ska ha möjlighet att utöva och bevara sin kultur om man så önskar.
Hur vi definierar rättigheter för medborgare i Sverige är dock en fråga som berör alla. Dagens system i norra Sverige, där rättigheter ofta är knutna till medlemskap i samebyar, skapar orättvisor och interna konflikter, samt spänningar mellan samer och andra invånare i Norrland. Det är dags att vi främjar en politik som värnar samisk kultur och identitet, samtidigt som vi garanterar lika rättigheter för alla medborgare att använda land och vatten.
Det är också en fråga för rikspolitiken att skapa förutsättningar för ett livskraftigt och diversifierat näringsliv över hela landet. Det inkluderar traditionella näringar som fiske och skogsbruk, men även turism, gruvdrift och andra industrier. Renskötseln är ett legitimt intresse, men renfrågan kan inte ligga som en våt filt över allt annat.
För att stärka den samiska kulturen måste vi motverka konflikter och missförstånd. Vi behöver en öppen debatt där alla röster hörs, från renägande samer likväl som jakt- och fiskesamer, slöjdare, andra samiska grupper och representanter för lokala näringar, liksom andra nationella minoriteter. Vi måste också stå för nolltolerans mot hat, trakasserier och etnisk särbehandling i alla dess former.
Slutligen bör politikens alla nivåer vidta åtgärder för att bevara och stärka kunskaper i de samiska språken, en kulturell rikedom och ett arv att bevara för kommande generationer.