SLUTREPLIK / Med anledning av: Replikskiftet mellan Ann-Christine Esberg och Kata Nilsson på Åsikt den 22 augusti i samband med ledaren "Lundkvist talar lättvindigt om kollektivavtalet".
Kata Nilsson försvarar sig, med hjälp av två kvinnliga partimedlemmar, mot min replik ”Avlagda löften bör hållas”.
Jag kritiserar Kata Nilssons ledare från den 20:e dennes där jag anser att hon på ett mycket lättvindigt sätt behandlar den debatt som uppstod efter kommunalrådet Lundkvists målning av sitt hus.
I sin ledare skyller hon bland annat uppståndelsen på en av hennes partimedlemmar. Bland annat kan man läsa ”Diskussionen förlängdes i evigheter, mycket på grund av André Bengtssons nästan ihärdiga kontakt med Piteå-Tidningen, som så klart gav underlag till en hel serie artiklar, varpå det hela slutade handla om husmålare. Sedan är det inte säkert att Bengtssons version stämmer.”
Ingenstans i ledaren finns nämnt ett enda ord om den egentliga orsaken till uppståndelsen över ”husmåleriet”. Inte med ett ord nämner Kata Nilsson att Lundkvist bröt mot SAPs vallöfte om att i Sverige ska svenska regler gälla inom arbetslivet, och således även gällande kollektivavtal.
Kärnfrågan gömmer Kata Nilsson undan i sin egen kritik av Lundkvists agerande! Nämligen att avgivna valföften ska hållas, även av Socialdemokrater. Det borde du och dina partisystrar ha skrivit i stället för att skylla på annat.
Du försöker även, på ett mindre smickrande sätt, förringa mina åsikter genom att skylla på att jag ”skumläst och inte förstått” din ledare. Till detta kan jag bara säga. Jag må vara ”skumögd” i akt av min ålder, men detta avhjälps riktigt bra med hjälp av så kallade glasögon och vad min förståelse för innehållet i dina ledare kan jag bara referera till min långa erfarenhet som politiskt intresserad och min förståelse för det skrivna ordet till min, gedigna erfarenhet som svensklärare, där jag lärt många i din och äldre generationer att både läsa och skriva. Fortsätt gärna att skriva men glöm inte kärnan i debatten!
Fotonot: Slutreplik innebär att den första skribenten i replikskiftet får komma till tals sist och på så sätt får sista ordet.