Insändare: Ingen ska behöva förlora assistansen!

Omprövningsstoppet skulle befria tusentals medborgare från en ofta ångestfylld omprövning av Försäkringskassan vartannat år. Den som i många år levt med assistans kan fortfarande med ett pennstreck bli av med all hjälp. Situationen är så illa att assistansanvändare som skulle behöva mer assistans inte vågar ansöka om det.

Liberalerna kräver ett skyndsamt förtydligande i socialförsäkringsbalken, det regelverk som styr utbetalning av assistansersättning. Försäkringskassan ska enbart få pröva den nya omständigheten hos en person. Inte utan skäl ompröva hela behovet, riva upp flera år gamla beslut och beröva den enskilda rätten till assistans. Detsamma måste även gälla kommunerna. Hänvisningar till ändrad ”nationell praxis” måste få ett slut.

Lagstiftningen har under många år urholkats, till följd av hård tolkning av domar i Högsta Förvaltningsdomstolen, som i sin tur lett till snävare och strängare bedömningar hos Försäkringskassan. Kommuner runt om i landet är snabba att snappa upp signalerna och kallar det ”ny nationell praxis”, vilket är märkligt då de lyder under en annan lagparagraf.

Den snäva bedömningen av assistans har politiska förtecken. Den har brännmärkts som för dyr. Omprövningarna är ett led i att hålla statens kostnader nere. Om en person slutar särskolan och börjar daglig verksamhet ska det som exempel anmälas till Försäkringskassan som då helt kan välja att bortse från omprövningsstoppet. Istället dras en helt ny utredning igång som kan innebära att assistansen helt dras in eller kraftigt skärs ned. Kommunerna gör likadant.

Ingen ska behöva vara rädd för att ansöka om fler assistanstimmar, om det är det som behövs. Det behöver vi alla komma överens om.