Under decennier har riksdagspartierna och deras ledamöter med emfas hävdat att Sverige skall ha en fungerande infrastruktur.
När Telias gamla kopparnät läggs ned skulle det finnas utbyggt bredbandsalternativ ända ut i småbyarna i skogslänen och den norrländska glesbygden.
Av många brutna vallöften är nog detta det värsta. Tomas Eneroth har en monumental svekdebatt att se fram emot eftersom den fiberutbyggnad som skulle ske endast kan bli verklighet om de potentiella användarna är beredda att ta det största ekonomiska ansvaret för utbyggnaden.
Vilket är lika befängt som att det inte skulle vara möjligt att nyttja tåget om man inte bidragit till utbyggnaden till sin påstigningsplats.
Denna påtvingade isolering av boende i glesbygden förstärks ytterligare av att vägnätet är undermåligt och dåligt underhållet. Dessa faktorer, med bränslekostnader och brandskattningen av flyget, gör att Norrbotten, trots alla tillgångar och resurser, aldrig kommer att tillåtas utvecklas till sin fulla potential.
Tomas Eneroth och regeringen kan inte ens använda landsändan till statligt rekreationsområde enligt sann socialistisk modell, eftersom det inte finns någon som intresserar sig för att verka i ett område med brister i kommunikationssystemen och ekonomiskt hämmande strukturer.