Jag håller helt och fullt med Studio Acusticum och jag delar deras oro; både som kulturkonsument, som kulturentreprenör och som artist. Om inte vår lokaltidning bevakar och lyfter det lokala engagemanget, det lokala näringslivet, de lokala kulturupplevelserna och det som i övrigt händer i vår kommun, vem ska då göra det?
Vad är en lokaltidnings uppgift är den första frågan jag ställer mig? Är det kanske inte framför allt, som namnet ger en fingervisning om, att bevaka och spegla det lokala samhälls- och kulturlivet. Det som vi nu ser hända här i Piteå, men även i tidningsvärlden i stort, är i mina ögon en nedmontering av en redan hårt ansatt och drabbad produkt. Fotografer på tidningar sägs upp, redaktioner slimmas, kulturredaktörer får gå, reportrar multitaskar, upplagorna minskar och kanske är papperstidningen snart ett minne blott, vilket vi verkligen får hoppas inte sker.
Jag tänker spontant att i en ansatt situation är det än viktigare att visa framfötterna och att visa engagemang och omsorg om sina trogna prenumeranter, läsare och det lokala kultursamhället. I lokaltidningen så vill åtminstone jag läsa om det som händer i mitt närområde, för riksnyheterna de får vi ändå. De möter oss närhelst vi slår på tv:n eller lyssnar på radio. Det vi däremot inte får är just de lokala nyheterna, de regionala initierade reportagen, de fördjupade intervjuerna och recensionerna från föreställningen vi just upplevt eller kanske tänkt se.
Det är också viktigt att som elev, student och pedagog på kommunens kulturskolor, Framnäs Folkhögskola och Piteå Musikhögskola kunna läsa om både sina egna och om andras produktioner. Lokaltidningen har en fantastisk möjlighet att lyfta förebilder och goda exempel som ger inspiration och motivation och som bidrar till att höja Piteås attraktivitet på bostads- och arbetsmarknaden. För det vet vi ju alla vid det här laget, att ett blomstrande kulturliv är den springande och ofta avgörande punkten när någon väljer att flytta till eller stanna kvar på en ort.
En annan aspekt är förstås Piteå som kulturmetropol; en ort som med sina festivaler är besöksmål för både turister och bofasta. Vi vill och behöver få känna stolthet över vår bygd och vad vi åstadkommer tillsammans. En lokaltidning kan samtidigt vara både en spegel och en temperaturmätare för en annan hårt ansatt bransch, nämligen kulturbranschen, speciellt i pandemitider. Istället så har bevakningen uteblivit helt på de få kulturevenemang som ändå genomförts.
Vi har fått förlita oss på länsmedia för att kunna läsa om vad som händer inom kulturen. Och om jag återigen byter hatt så vill jag påstå att det finns en sanning i att vi kulturverksamma är i beroendeställning i förhållande till medias bevakning, men det är inte ensidigt. Media och kulturverksamma lever i en symbios där det finns en balans som är viktig att upprätthålla. Vi behöver samexistera. Vi behöver varandra. Tidningarna behöver annonsintäkter och stora delar av kulturlivet, som ofta är underfinansierad, är direkt beroende av medias intresse och vilja att bevaka det som sker för att överhuvudtaget kunna nå ut. Kulturbevakningen är en viktig del av ett aktivt kulturliv. Och läsarna tillika publiken, är det någon som frågat dem vad de vill läsa om?