I Markbygden har Enercon 63 vindkraftverk med tillverkningsfel i vingarna, vilket PT förtjänstfullt rapporterade den 24 november. Det blir 189 vingar som måste repareras på plats eller bytas ut. De är cirka 66 meter långa och torde väga cirka 20 ton.
Det ger anledning till några frågor:
Hur skyddas miljön? Vingarna tillverkas av epoxiplast, som armerats med glasfiber eller kolfiber. Sådan plast är ohälsosam. Reparationerna torde innebära att gammal epoxi slipas bort, för att ersättas med nya lager. Slipdammet kan inte få spridas i naturen. Det skulle förgifta lingon och blåbär.
Möjligen kan även PFAS ingå i slipdammet. På Wikipedia kan man läsa att "per- och polyfluorerade alkylsubstanser (PFAS) har vatten-, fett- och smutsavstötande egenskaper. Vissa PFAS-ämnen har hälso- och miljöskadliga effekter."
På Jyllands västkust har myndigheterna förklarat 130 nötkreatur otjänliga för konsumtion sedan man funnit höga halter av PFAS i några av djuren. Dessa har betat på en strandäng, där man hittat PFAS, som kommit med skum från havet. Utanför kusten står många vindkraftverk. Man vet att deras vingar eroderas av vassa saltkristaller som flyger i luften och att PFAS kan ingå i deras ytbeläggning.
Vindkraftverken är närmast misstänkta som ursprung för gifterna.
För reparationerna i Markbygden måste man begära att liknande risker utreds: Slipas material bort från vingarna? Kan PFAS ingå i slipdammet? Hur förhindras spridning i naturen?
Man undrar också hur de utbytta vingarna tas omhand. Det blir över 50 ton epoxi-skrot per vindkraftverk. Det kan inte återvinnas och det bör inte brännas, eftersom giftiga gaser då bildas och all glasfiber i dem ändå blir kvar och måste deponeras.
Tas de tillbaka till Tyskland eller skall de grävas ner i Markbygden?
Sture Åström
Nätverket Klimatsans
Enercon har beretts tillfälle att bemöta insändaren men har inte inkommit med något svar.