Insändare: Hur kan det vara okej med cruising mitt i pandemin?

Hur kan det vara okej med folkfest på parkeringar, i bilar, på folks uppfarter och innergårdar. Samtidigt som man inte låter krogar, restauranger och kaféer ha öppet, vilket i förlängningen leder till konkurs och en ”död" stadskärna. 

Varför väljer vi att se mellan fingrarna och låtsas som om att en gatufest är ett duggregn som strax passerar, när restriktionerna helt nyligen har förlängts till mitten av maj i hela landet på grund av de höga smittotalen.

Hur kan enstaka individer anse sig ha rätt att strunta i restriktioner som råder och samlas på gator och torg i hundratal som om pandemi inte råder.

Ni förstör både för folk ni inte känner och för folk ni känner. Ni förstör för alla dem som cruisar och som har vett att stanna i sina bilar. Det är nämligen inte cruisingen det är fel på! Om folk hade tagit hänsyn till restriktionerna, så hade evenemanget till och med kunnat vara en förebild för hur det går att genomföra coronasäkra evenemang. Men där alkoholen går in går tydligen vettet ut. 

Ni verkar inte förstå att ni förstör för alla. De som drabbas är nämligen inte bara folk i er periferi. Det drabbar även folk i er omedelbara omgivning och även i förlängningen er själva. Ni bidrar nämligen till att smittotalen inte går ner och att restriktionerna kommer förlängas.
Jag hoppas att ni lika självklart som ni väljer fest, väljer att avstå test, självtest och sjukvård om ni ändå skulle drabbas av viruset själva.

Men tyvärr är det inte så enkelt. Ert agerande drabbar även dem som håller sig till restriktionerna av rädsla för att bli smittade eller av rädsla över att smitta andra. Det drabbar hela familjer och släkt som inte har kunnat träffas på ett års tid. Det drabbar riskgrupper, som tack och lov alla snart är vaccinerade. Det drabbar lärare och vårdpersonal.
Alla dessa får nu lida ytterligare på grund av att några individer inte tänker längre än sin egen omedelbara behovs-zon. Och som ett resultat av festligheter som är av ”absolut nödvändighet” så kommer restriktionerna förlängas igen och igen och igen.
All förändring börjar i individen. Ingen kan tvinga någon annan till eftertanke. Bara be om visad hänsyn. Kan vi inte hålla i och hålla ut lite till så kanske vi alla kan få se fram emot en någorlunda normal sommar?