Förutsättningen för utveckling är ett jämställt samhälle där alla får komma till tals och hela befolkningens potential används. Tyvärr har vi nu en värld med många kriser där utvecklingen på flera områden går bakåt. Och i kriser brukar även jämställdheten försämras. 60 procent av alla som lever i hunger är kvinnor, och det är de som drabbas hårdast av ekonomisk nedgång. Patriarkala strukturer förstärks ytterligare i kriser, våld i hemmet tenderar att öka och kvinnors rättigheter kränkas.
Det globala livsmedelssystemet riskerar att kollapsa, något som kommer påverka även kommande generationer, och flickor och kvinnor mest. Hela generationer riskerar att födas in i ett underläge med en brantare uppförsbacke än sina föräldrar att nå självförsörjning. Och vem får mat sist i familjer som lever utan tillräckligt med mat? Flickan.
En flicka som lever i hunger och fattigdom blir ofta gravid tidigt, innan hennes kropp är färdigvuxen, och hon föder ett barn som är undernärt redan från tiden i magen. Om barnet är en flicka ammas hon kortare tid än sina bröder. Hon får äta sist i familjen. Hon måste hjälpa till hemma, i stället för att gå i skolan. Hon tvingas in i äktenskap, och den onda cirkeln upprepas.
Den första tiden av ett barns liv har visat sig spela en avgörande roll för barns möjligheter att växa, utvecklas och kunna lämna fattigdom bakom sig. Med rätt näring för gravida kvinnor och små barn, och tillgång till vård, rent vatten och sanitet, kan mammor göra så att barn växer upp till friska och välutvecklade individer. Sedan år 2000 har barnadödligheten i världen halverats genom att allt fler länder kunnat säkerställa detta för sin befolkning.
Den starka kopplingen mellan jämställdhet och fattigdomsbekämpning är idag välkänd. När kvinnor får inflytande fattar de beslut som gynnar alla. De ser till att skolor och infrastruktur byggs, de prioriterar vård och hälsa för alla, och de ser till att flickor får gå i skolan precis som pojkar. De investerar i familjen vilket på sikt gynnar hela samhället.
För att få ett slut på världshungern måste vi börja med jämställdhet. Alla mammor måste få kunskaper om sina rättigheter för att kunna utkräva dem. Alla kvinnor måste få fatta beslut som rör familjen, men också hela samhället. Då kommer utveckling ske på andra områden av bara farten.