Det är så underligt
Det här med hösten
Det är som om
Den ger den bästa trösten
Den vet den går mot
Bistra tider
Man tänker att
Var växt den lider
Men nej, den blott
Till vila går
Att hämta kraft
Tills det blir vår
Själv fyller jag
Mitt tomma konto
Med kraft från hösten
Och det är ”pronto”
För det ska vara fyllt minsann
Så att jag vintern
Klara kan
Jag andas in
Och andas ut
Av varje andetag
Jag njut’
När lungan fylls
Med höstens luft
Den ger mig kraft
Den ger mig tröst
Så hösten är
Som en buffé
Vi får vara glad
Som får va’ me’
Så njut av höstens
Klara kraft
Och tro på den
Och all dess prakt
Hösten – en gåva
Marie Dissanayake skriver om hösten som ger den bästa trösten när vi går mot bistrare vintertider. (Arkivbild)
Foto: Martina Holmberg / TT
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.