Hemlöshet – tänk dig tanken

Hemlösheten är stor bland missbrukare. "Jag känner i mitt hjärta att alla människor har rätt till tak över huvudet, en säng att sova i och mat på bordet, oavsett om man är påverkad eller ej", skriver Anna Hinz.

Ska vi klassa beroende som en sjukdom måste människorna behandlas så också. Hemlösheten existerar så stort i denna utsatta grupp. Jag hoppas att detta land snart levererar en lösning på detta problem, skriver Anna Hinz.

Ska vi klassa beroende som en sjukdom måste människorna behandlas så också. Hemlösheten existerar så stort i denna utsatta grupp. Jag hoppas att detta land snart levererar en lösning på detta problem, skriver Anna Hinz.

Foto: Bertil Ericson / TT

Insändare2022-12-16 09:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag ska försöka att inte skriva en lång roman om alla hemlösa individer som finns i vårt land, eller gå in på djupet vad det bottnar i, utan jag fokuserar i detta inlägg på den som jag ser det mest utsatta gruppen. Drogberoende.
Narkotika som du ej har på recept är kriminellt. Därför blir denna grupp kriminell. Och behandlas därefter. En parentes, men ett faktum som styr en stor grupp människors livskvalité. Tycka vad man vill om detta men så ser det ut.

Har man tak över huvudet och ett ordnat liv får man vara tacksam, i dagens Sverige är det inte alla förunnat. För att ens få hyra en lägenhet krävs det fast anställning, prickfritt register osv. Många sållas bort där. Men tillhör man den grupp som räknas som missbrukare, människor som av en eller annan anledning inte kan leva nyktert och tidvis knappt kunna ta hand om sig själva, då blir det riktigt tufft att leva.

För vårt land kräver drogfrihet. Naturligtvis vill ingen förälder att ens barn ska prova droger, än mindre fastna i det. Men tyvärr blir det inte alltid som man önskar och en del blir kvar i det hela livet trots all möjlig hjälp.
Alla kan drabbas av beroende. Men alla klarar inte att sluta, för då vore det ju enkelt och då fanns inte detta problem.

Människor åker fram och tillbaka mellan psykiatrin, avgiftning och behandlingshem. Igen och igen och igen. År efter år.
En del lyckas, och det är ju det som gör det värt att kämpa, men andra inte. En del kämpar hela livet.

Tidigare fanns det vissa lägenheter hos socialtjänsten där man kunde bo om man uppvisade nykterhet. Till exempel efter ett behandlingshem. Dom kanske finns nu också, vet ej, men det gynnar tyvärr inte gruppen som inte klarar/orkar med nykterheten i längden.

För klarar man inte av det så åker man ut. Tills man uppvisar nykterhet. Psykiatriboenden är inte heller rätt då det också ställs krav på nykterhet. Men under tiden då? Hemlöshet på gatan. 

Jag känner i mitt hjärta att alla människor har rätt till tak över huvudet, en säng att sova i och mat på bordet, oavsett om man är påverkad eller ej. Tydligen tycker inte Sverige det för då skulle det inte se ut så här. Men ska vi klassa beroende som en sjukdom måste människorna behandlas så också. Hemlösheten existerar så stort i denna utsatta grupp. Jag hoppas att detta land snart levererar en lösning på detta problem.
Eller är det så att dom styrande har ett fördömande tänk precis som tyvärr många andra, att skyll er själv eller ta er i kragen.
Förmodligen.Tyvärr är man blind innan man själv varit med om det.

Anna Hinz